Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt fri, gaf det lifligaste erkännande åt
dem, som före eller samtidigt med honom gjort sig
särskildt kände såsom talare, uppmuntrade, så snart
han förmärkte lofvande anlag hos någon yngre, den
om sin förmåga tvekande samt sökte äfven fästa
en allmännare uppmärksamhet på den uppväxande
förtjensten. Ödmann hade varit hans ifrigaste
motståndare inom psalmkomitén och sedermera i en
ganska skarp recension anfallit honom samt i allmänhet
mot Wallin visat en viss motvilja. Wallins hämnd var
den vackra minnesteckningen öfver Ödmann, hvarur vi
här ofvan anfört slutorden.
Wallins verksamhet gränsade till det otroliga. Med
utöfningen af erkebiskops- och prokanslersembetena
förenade han före sin afflyttning till Upsala
tjenstgöringen såsom öfverhofpredikant och ordförande
både i Stockholms stads och i hofkonsistorium,
var dessutom medlem af nästan alla i hufvudstaden
varande akademier, i tre af hvilka han ett år
samtidigt var ordförande och höll sex högtidstal,
var derjemte ständig dels ledamot, dels ordförande i
en mängd direktioner och komitéer för hufvudstadens
undervisnings- och välgörenhetsinrättningar, predikade
icke desto mindre lika ofta som förut både för
kungliga familjen och för storkyrkoförsamlingen,
samt biträdde ändock lika villigt med sin stora
talargåfva vid enskilda glädjens eller sorgens
högtider. Särskildt gjorde sig ock Wallin berömd
såsom tillfällighetstalare och diktare samt blef ock
i sådant hänseende mera anlitad än någon annan. Man
eger ock af honom mer än ett par hundratal sånger och
tal af tillfälliga anledningar, alla af värde, och i
synnerhet förstod han i sina talrika minnestal icke
blott i några få säkra drag teckna det utmärkande
hos den hädangångne, utan äfven att från talets
egentliga föremål hemta anledning till lärorika
betraktelser öfver särskilda förhållanden i lifvet
samt derifrån öfvergå till religionens mest upphöjda
sanningar, hvarigenom ock dessa tillfällighetstal ega
ett vida högre och mera bestående värde än sådana
i allmänhet. De utgöra ock drygaste delen af hans
åren 1825—1831 utgifna »Religionstal», den yppersta
samling af sådana Sveriges literatur eger.
Det var likväl icke af förkärlek för ett verksamt lif
som Wallin åtagit sig alla dessa bestyr; tvärtom var
det hans ofta uttalade önskan att kunna sätta sig
i ro som kyrkoherde i någon församling inom hans
hemort, Dalarne; men hans pligtkänsla var sådan,
att han aldrig tvekade för den uppoffra sin trefnad
och sina käraste önskningar. Den ålade honom att
ej undandraga sig de mångfaldiga förtroendeuppdrag,
som honom anförtroddes, eller taga sin hand från de
välgörenhets- eller undervisningsanstalter, hvilka han
väl visste behöfva hans vård och af hvilka åtskilliga
äfven voro hans verk, såsom Prins Carls inrättning
för vanartiga barn — ett ganska talande bevis på hans
menniskokärlek och tillika på hans stora förmåga att
genomdrifva sina planer — samt den s. k. Wallinska
flickskolan, ett försök att gifva en allvarligare
riktning åt fruntimmersundervisningen inom de bildade
klasserna, än den då i allmänhet egde. Denna stränga
pligtkänsla visade Wallin äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
