Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följd af allt detta blef det nödvändigt att mot slutet
af året 1817 sammankalla ständerna.
I berättelsen vid början af denna riksdag förklarade
kongl. maj:t sig hafva i den nya sjötulls-taxan för
utgående varor, den 25 April 1816, uppfylt rikets
ständers afsigter och det allmännas kraf, medelst
bestämmande af sådana lämpligen minskade afgifter,
som kunde bidraga till utförselns underlättande,
samt att, hvad varuimporten beträffade, hade, sedan
det från äldre tider följda och under en periodisk
handels-konjunktur af särskilda skäl hvilande,
men ej upphörda system hunnit i full kraft och
verkan återställas, kongl. maj:t i sjötullstaxan för
inkommande varor den 20 Mars 1816, med bibehållande af
principen, men med erforderliga jemkningar i värden
och afgifter, sökt antingen genom förbud utestänga
eller genom tullens höjande försvåra införseln af
främmande fabrikat och öfverflöds-artiklar, samt
att deremot medgifva lindrigare tull endast för
högst oumbärliga förnödenheter och för de utländska
rå-ämnen, som i riket förädlas.
Den 3 Februari 1819 utkom en ny seglations-ordning,
som förnyades den 12 Februari 1820, hvarefter nya
seglations-ordningar utfärdades den 9 November 1830,
den 28 November 1835 och den 15 Maj 1843.
Den 15 Juni 1822 blef fri handel på Södra Amerikas
fasta land svenska handlande och fartyg tillåten,
och under 1823 års riksdag gjorde ständerna hos
kongl. maj:t framställning om ett friare handelssystem
i allmänhet.
Genom förordningar den 24 Maj 1825 bestämdes
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden, och större frihet medgafs båda
ländernas inbyggare i dessa hänseenden.
Genom dessa och en mängd andra författningar om
dels anbefalda, dels upphäfda förbud mot införsel
af åtskilliga varor, om hvarjehanda ändringar i
särskilda delar af författningarna rörande handeln
och sjöfarten m. m. hade regeringen visat sig
än utvidga, än åter inskränka friheten i dessa
hänseenden, och i berättelsen vid början af 1828
års riksdag förklarade kongl. maj:t, att de åsigter,
rikets ständer under den föregående riksdagen yttrat,
angående nyttan af ett friare handelssystem, vunnit
all den tillämpning, som ett billigt afseende på den
inhemska produktionens och konstflitens skyddande
eller uppmuntran kunnat medgifva. I ett land,
der under längre tider prohibitiva författningar
gifvit en, om också konstlad, likväl af högsta makten
åsyftad riktning åt en medborgares arbetsförmåga och
tillgångar, fordrade ej mindre rättvisan mot enskilde
än det allmännas nytta att varsamt undanrycka de
konstiga stöden, för att lemna idkare af de näringar,
som i följd af särskilda omständigheter icke kunde
ega bestånd vid en fri täflan, lämpligt rådrum att
på tjenligare föremål öfverflytta sin verksamhet
och sina kapital. Kongl. maj:t hade, i följd häraf,
sökt småningom öfvergå från ett mera begränsadt till
ett friare handels-system. Rikets ständer hade,
under antagande af den allmänna grund, att alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
