Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 Januari 1824, samt att den nu utfärdade lagen
för rikets ständers bank ej kunde ändras annorlunda
än allmän civil-lag genom konungens och ständernas
gemensamma beslut.
Bankens diskontrörelse på namn och reverser bibehölls
oförändrad, men utgifvandet af fastighetslån,
att återbetalas i silfver, upphörde och sådana
låns återbetalning med bankosedlar efter
myntbestämningsgrunden medgafs. För att bereda
tillgång till lån i banken för handeln och den större
rörelsen, beslöts upplåning af högst 3 millioner rdr,
emot bankens obligationer med 2, högst 3 procents
ränta. Det stora kreditivet å 2 millioner rdr stäldes
fortfarande på banken.
Det mindre kreditivet åter, nedsatt till 1 million
rdr banko, stäldes på riksgäldskontoret, å hvilket
nu flera kreditiv och anslag anvisades, hvilka förut
utgått från banken. Så beviljades nu ett kreditiv å
detta kontor till 1 million rdr för understöd under
missväxt-år, samt ett å 200,000 rdr för belåning af
inhemsk ull, att disponeras af kommersekollegium,
och tillika beslöts, att för statens räkning ett lån
af högst 2 millioner rdr i svenskt silfvermynt skulle
af riksgäldskontoret upptagas, för att af kontoret
utlånas mot inteckning i jordegendom på landet och
i städerna.
Vid följande riksdagen anmälde ständerna, att banken
senast den 1 Oktober 1834 kunde öppnas för utvexling
af silfver enligt den i myntbestämningslagen den 1
Mars 1830 bestämda grund, och härom utfärdades kunglig
kungörelse den 10 September 1834. Bankens redbara
fond bestod då af 6,584,648 rdr i silfver, myntadt
och omyntadt, samt af 5,461 dukater i guld. Denna
fond svarade, efter myntbestämnings-grunden,
emot 17,576,957 rdr i bankosedlar, och beloppet
af dessa, jemte riksgäldssedlarne, beräknades nu
uppgå till 34,785,302 rdr banko. Tilloppet för
silfverutvexlingen var emellertid ej större, än att
under de tre första månaderna föga mer än 100,000 rdr
uttogos, hvilket tycktes visa, att silfverutvexling
kunnat ske långt förut och möjligen med mindre
skilnad mellan sedel- och silfvermyntet. Dock torde
den allmänna öfvertygelsen om bankens soliditet,
vunnen genom de senare åtgärderna och särskildt
genom offentliggörandet af dess ställning, hafva
väsendtligt bidragit att nu minska tilloppet för
silfverutvexlingen, och hvad myntbestämningsgrunden
beträffar låg en särskild anledning till densamma
deri, att genom den 1 rdr silfver jemt motsvarade
4 rdr riksgälds, hvilket i den mindre handeln
blifvit det vanliga myntet, ehuru statens och
större räkenskaper i allmänhet fortfarande fördes i
bankomynt.
Den 26 Maj 1835 utfärdades nytt banko-reglemente, i
hvilket, bland annat, stadgades, att bankens grundfond
skulle bringas till minst 5 millioner rdr banko och
dess metalliska kassa ej få understiga 2 millioner
rdr i silfver eller förblifva vid ett så lågt belopp;
förut beviljade kreditiv skulle fortfarande få utgå
och en mängd nya medgåfvos.
På riksgäldskontoret stäldes nu för första gången
det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
