Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 28 Maj 1810, utan att efterlemna några
bröstarfvingar, blef dock redan vid följande
riksdagen, sedan en ny tronföljare blifvit vald,
äfven en ny successions-ordning den 26 September
1810 af konungen och ständer antagen och faststäld,
enligt hvilken kronprinsen Johan Baptist Julii
förstfödde son skulle i regeringen efterträda honom,
och efter honom dennes sons manlige efterkommande i
den ordning de ättens hufvudman i rätt nedstigande
led närmast äro. Prinsessor af det kungliga huset
och deras efterkommande hafva ingen arfsrätt till
Sveriges krona. Den af den kongliga familjen, som
ej bekänner sig till den rena evangeliska läran,
är från all successionsrätt utesluten. Prins af
det kungliga huset må ej gifta sig utan konungens
vetskap och samtycke. Sker det ändock, förverkar han
arfsrätt till riket för sig, barn och efterkommande;
likasom äfven om han, med eller utan konungens vetskap
och samtycke, tager till gemål enskild svensk eller
utländsk mans dotter. Prinsessor af det kungliga
huset må ej träda i gifte utan konungens vetskap
och samtycke, ej heller någonsin med svensk man
utom det kungliga huset. Prinsar och prinsessor
af konungahuset må ej anträda utrikes resa utan
konungens samtycke. Prins af kungliga huset kunde
ej, utan konungens och rikets ständers samtycke,
blifva regerande furste af utländsk stat, vare sig
genom val, arf eller gifte. Skedde annorlunda, vore
han och hans efterkommande icke arfsberättigade
till svenska tronen. Skulle hela konungahuset, inom
hvilket arfsrätten till riket räknas, antingen på
manliga sidan utgå eller genom uraktlåtenhet af denna
successions-ordnings uttryckliga föreskrifter hafva
förlorat successionsrätten, vore tronen ledig till
nytt val och rikets ständer egde då utkora ett nytt
konungahus.
En tryckfrihets-förordning blef ock af konungen såsom
grundlag stadfästad den 9 Mars 1810, men förändrades
vid 1819 års riksdag, då en ny af konung och ständer
antogs.
I allmänhet vittna de grundlagar, som antogos vid
första riksdagen under det nya statsskicket, om
ett varsamt och sorgfälligt afvägande af konungens
och folkets rättigheter, och i hela världshistorien
torde knappast gifvas något exempel, att ett folk,
såsom det svenska 1809, i besittning af all myndighet
inom samhället, så litet missbrukat densamma. Den
obehöriga utvidgning, konungamakten erhållit
genom förenings- och säkerhets-akten och hvars
skadlighet tillräckligt visat sig under Gustaf IV
Adolfs regering, blef visserligen undanröjd, men
några väsentliga inskränkningar i de rättigheter,
som genom 1772 års regeringsform blifvit konungen
tillagda, skedde icke, utan tvärtom utvidgades
desamma genom den konungen nu tillerkända makt att
utan ständernas samtycke börja krig, att i intet fall,
således ej heller i fråga om afhandlingar och förbund
med främmande makter, vara beroende af rådgifvarnes
enstämmiga mening, samt att efter godtfinnande kunna
tillsätta och skilja innehafvarne från ett större
antal förtroende-sysslor än förut.
De väsentligaste inskränkningarna i konungens myndighet voro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
