Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amortering, ett kontrakt blifvit den 1 Juli 1836
afslutadt för kolonialdepartementets eller den
s. k. Barthelemy-fondens räkning med ett engelskt
handelshus om ett lån af 50,000 pund sterling,
för hvilket konungen och kronprinsen iklädt sig
löftesansvarighet och hvarå 5,000 pund skulle årligen
afbetalas, jemte 6 procents ränta. Detta lån hade
utgjort en kolonialdepartementets försträckning
till kabinettskassan, och till följd af kontraktet
hade under åren 1838—1840 kolonial-departementets
obligationer å 20,000 pund blifvit inlösta. Dessutom
hade konungen, till fullgörande af för ögonblicket
oundgängliga liqvider, år 1836 förskjutit 76,250
rdr hamb. banko, hvilket förskott fått räntefritt
begagnas, äfvensom med kabinettskassans garanti och
för dess räkning ett lån af 60,000 rdr hamb. banko
af kolonial-departementet upptagits från den
s. k. Filénska fonden. Den å kabinettskassans brist
tillvägabragta minskning hade kunnat ega rum endast
genom indragning under de senare åren af vissa procent
å diplomatiske embetsmäns löner samt derigenom, att
aflöningen för åtskilliga konsulsbefattningar af i
vissa hänseenden diplomatisk egenskap öfverflyttats
på handels- och sjöfartsfonden.
På grund af dessa förhållanden föreslogo grefve Horn,
biskop Hedrén, prostarne Agrell och Stenhammar samt
herr Helsingius, att på riksgäldskontoret måtte
anvisas ett årligt anslag af 100,000 rdr banko att
intill nästa riksdag utgå, för reglerande genom
riksgäldskontoret af räntor och amortissement
å skulden till det engelska handelshuset, hvilken
borde af kontoret öfvertagas, dock att hvad till
liqvidationen af denna skuld årligen ej erfordrades
skulle öfverlemnas till utrikesdepartementet,
för bestridande af öfriga räntor och afbetalning å
kabinettskassans skuld, äfvensom prosten Carl Fredrik
Björkman ansåg försträckning af statens medel böra
ega rum för att underlätta inlösen af den skuld,
som svårast tyngde kabinettskassan.
Utskottets senare betänkande förevar i alla
riksstånden den 30 April 1841.
Hos adeln var denna gång öfverläggningen ej
synnerligen lång. De fleste, som yttrade sig, talade
för afslag å utskottets betänkande samt bifall i
samma syftning som reservationen, och voteringen
utföll med 62 röster för bifall till utskottets
betänkande mot 180, som förenade sig om ett beslut
i öfverensstämmelse med reservationen.
Inom presteståndet ansåg professorn E. G. Geijer
här förevara ej blott en rättsfråga, utan tillika
en politisk angelägenhet, som i sig innehöll flera
vigtiga frågor, bland andra den, om i Sverige en
minister för utrikes ärendena skall kunna finnas,
då det vore otänkbart, att någon skulle vilja
inträda såsom ansvarig chef för detta departement,
så länge det hinder, som derför finnes, ej vore
undanröjdt. Det anstode ej rikets ständer att så häfda
grundlagen i ett afseende, att dess iakttagande i
andra afseenden gjordes omöjligt. Denna angelägenhet
borde derföre ordnas på det fullständigaste och
ädlaste sättet. Talaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
