Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färdig att begå ytterligare våldsamheter, började
vakten skjuta skarpt, då tre personer dödades och
flere sårades.
En stark jäsning i sinnena var sedermera en längre tid
rådande, och i allmänhet visade det sig, att detta
åtal, lika litet som det föregående mot Lindeberg
samt de många tidningsindragningarna, förmått lägga
band på klandret mot konungen och regeringen, hvilket
tvärtom blifvit allt bittrare och allt oftare hördes.
Hvad som gjorde de förefallna oroligheterna för
regeringen och synnerligast för konungen personligen
ännu obehagligare var, att de inträffade under ett
besök, som tronföljaren i Ryssland, sedermera kejsar
Alexander II, här aflade. Han hade infunnit sig i
Stockholm den 11 Juni och i hans följe befann sig
incognito hans fader kejsar Nikolaus, som på detta
sätt öfverraskade Carl Johan med ett besök. Kejsaren
stannade här till natten mellan den 12 och 13 Juni,
och ett frikostigt utbyte af ordnar vittnade, jemte
besöket, om det nära vänskapliga förhållandet mellan
båda monarkerna. Storfursten dröjde i Stockholm
ända till den 22 Juni, då han, jemte kronprinsen,
reste till Tullgarn samt derifrån öfver Göteborg till
Landskrona, der han den 27 lemnade Sverige.
Ömsesidigt missnöje öfver de förefallna oroligheterna
och sättet att qväfva dem ansågs hafva föranledt
den dåvarande af hufvudstadens befolkning mycket
omtyckte öfverståthållaren friherre Jakob Wilhelm
Sprengtporten att i början af Juli detta år frånträda
detta embete, hvilket först underståthållaren Erik
Magnus Kuylenstjerna och sedermera från den 21 Juli
t. f. presidenten i krigskollegium, generalmajoren
Axel Johan Adam Möllerhjelm förordnades att tills
vidare bestrida.
Den 8 Juli detta år blef den 74-årige konungen under
en promenadridt å Djurgården kastad af hästen
och hans ena axel skadad, men utan att fallet
medförde några allvarsamma följder för hans helsa
i öfrigt. Händelsen väckte emellertid ett lifligt
deltagande, och den gamle konungen rönte, utom de
officiela uppvaktningarna af embets- och tjenstemännen
i kansliet, Svea hofrätt och samteliga kollegierna,
som den 4 September betygade sin glädje öfver att då
se honom fullt återstäld, äfven i öfrigt flera bevis,
att han omfattades med långt mera tillgifvenhet äfven
af den större allmänheten, än oppositionspressen och
skandalskrifvarne ville medgifva.
Dessas bitterhet fortfor emellertid, och den vänligare
sinnesstämning, som vid detta tillfälle röjde sig mot
konungens person, sträckte sig icke till regeringen,
mot hvilken sinnesstämningen blef i allmänhet allt
mera ovänlig.
Utsigterna för regeringen voro sålunda rätt
bekymmersamma, då rikets ständer sammanträdde
till lagtima riksdag i hufvudstaden den 14 Januari
1840. Till landtmarskalk utnämndes landshöfdingen i
Linköping friherre Carl Otto Palmstjerna. Talman för
preståndet var den nye erkebiskopen Carl Fredrik af
Wingård och till ståndets vice talman förordnades
biskopen i Linköping Johan Jakob Hedrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
