Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ena anmärkningen efter den andra; men
flertalet inom revisionen ansåg densamma icke
vara befogad att ingå i klander eller bedömande
af regeringens åtgärder, och särskildt yttrade
Adlersparre: »Revisorernes pligt är att undersöka,
utreda, beskrifva, hos rikets ständer anmäla,
ej att bedöma, minst att klandra högsta maktens
åtgärder. Partiväsendets öfverdrift och ensidighet
är det vedervärdigaste af allt det vedervärdiga jag
erfarit och känner, de må hafva utgått och visat sig
ifrån och på hvilken sida som helst. Moderation är det
sanna, fasta modets ursprung och kännetecken; men här
är frågan huruvida en paragraf i vår grundlag, under
idkeligt yrkande på grundlagens helgd, verkeligen
i det här ifrågasatta yttrandet är åtlydd. Eller
är det ej klander att framstå med beskyllningar,
det intrång är gjordt i svenska folkets urgamla
rätt att beskatta sig sjelft; att en öfverträdelse
af grundlagens bestämda stadgande är föröfvad; att
lagstridig disposition af allmänna medel egt rum; att
kränkning af grundlagen är begången? Sådana obefogade
anklagelser leda ej till något godt mål.»
En så skarp tillrättavisning måste göra brytningen mellan
Adlersparre och oppositionsmännen fullständig, hvilket
ock sedermera vid flera tillfällen visade sig.
Något klander af eller några anmärkningar mot
regeringens åtgärder förekom emellertid icke i
revisionsberättelsen, utan tvärtom yttrades deri: »Man
kan icke fordra, att vår nuvarande statsförfattning
under dess korta tillvaro redan skall framvisa en
fullkomnad tillämpning, särdeles som den blifvit
uppförd i stället för en föregående, hvars brister,
rotfästade i åldrade vanor, ännu ej hunnit utplånas;
men då revisorerne under sin granskning med sann
tillfredsställelse funnit, att styrelsen förordnat
rättelse i flera ämnen, dem rikets ständer för
sådant ändamål framstält, grunda revisorerne
derpå den förhoppning, det en ökad uppmärksamhet,
å ena sidan, vid meddelandet af föreskrifter och
anmälandet af underdåniga önskningar, och, å andra
sidan, en fortsatt benägenhet att medgifva och
anbefalla rättelse, skall äfven i verkställigheten
bevara den i grundlagarna uppdragna gräns mellan
folkets rätt att beskatta sig sjelft och styrelsens
åliggande att på bestämda vilkor förvalta den gärd,
som medborgares arbete, industri och förmögenhet
lemna åt fosterlandet, och följden af denna lyckliga
öfverensstämmelse emellan båda statsmakterna visa
sig i nationens förtroende till sin styrelse, i
samfundsbandets fastare tillknytande samt i folkets
tilltagande lycka och trefnad, hvilket sammanlagdt
utgör den konstitutionela statsförfattningens högsta
mål».
I detta yttrande låg sålunda ett slags ursäkt för de
anmälanden, som i revisions-berättelsen förekommo,
hvilka icke voro få. De voro emellertid endast ett
förspel till den förestående riksdagen, hvilken
regeringen hade flera anledningar att med bekymmer
motse. Den 4 November 1828 sammanträdde ständerne i
Stockholm. Till landtmarskalk utsågs för andra gången
grefve Carl De Geer. Talman för presteståndet var,
likaledes för andra gången, erkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
