Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, begagna det stadgande i kontraktet, som
berättigade till handelns häfvande. För sådan händelse
vore likväl vite i kontraktet utsatt och köparen
dessutom berättigad att åtnjuta ersättning af hafda
kostnader för fartygens bemanning och utrustning. Då
svenska statsverket ej kunde belastas med dessa
utgifter, borde deras ersättande åligga Spanien,
som ensamt hade fördel af köpets återgång, och då
kejsaren intresserade sig för denna makt, hoppades
konungen, att han måtte vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom köparen erhölle skadestånd.
Under förhoppning, att kejsaren skulle finnas
beredvillig härtill, afgick den 11 Augusti befallning
till Carlskrona, att de tre senast försålda fartygen
tills vidare ej finge afgå med svenska officerare och
svenskt manskap eller under svensk flagg, äfvensom
angående de båda först sålda fartygen förordnades,
att, om de redan blifvit aflåtna till något utländskt
handelshus, skulle så väl befälhafvarne som alle om
bord varande svenske officerare och underofficerare
upphöra med all slags tjenstgöring derstädes, till
dess de dertill fått konungens tillstånd.
Å andra sidan ansåg man likväl det vara nödvändigt
att höra sig för hos engelska regeringen, i händelse
kejsar Alexander ej ginge in på det föreslagna
vilkoret och en brytning med Ryssland i anledning
deraf kunde uppstå. På ett meddelande i detta ämne
svarade engelske härvarande ministern lord Bloomfield,
att, om Sverige till följe af skeppshandeln blefve
af Ryssland anfallet med krig, skulle England alltid
finnas redo att skydda den skandinaviska halfön;
men han framstälde tillika, huruvida, under
dåvarande politiska förhållanden, det kunde vara
välbetänkt att gifva anledningar till så allvarsamma
förvecklingar. Ett allmänt europeiskt krig vore
ett alldeles för högt pris för ett något tidigare
erkännande af de nya fristaterna från Sveriges sida.
Detta svar var föga lofvande, och under tiden
blefvo förhållandena till de öfriga stormakterna
alltmera hotande. Frankrikes, Österrikes och
Preussens i Stockholm varande sändebud fingo af sina
hof befallning att jemte Rysslands uppträda till
förhindrande af de sålda fartygens afgång. I synnerhet
visade franske ministern markis de Gabriac sig härvid
mycket beställsam och sade sig hafva fått sitt hofs
befallning att förklara, det Spanien aldrig borde
erlägga skadeståndet för skeppshandelns återgång,
emedan det snarare egde fordra upprättelse af Sverige
för en påtagligen fiendtlig åtgärd, samt att, om
handeln ej häfdes, vore Spanien fullt befogadt att
utöfva repressalier.
Ännu betänkligare blefvo förhållandena, när
kejsar Alexanders svar den 13 September ankom till
Stockholm. Det innefattades i en depesch från ryske
ministern för utrikes ärendena grefve Nesselrode
till Suchtelen, som till hofkanslern Schulzenheim,
hvilken under Wetterstedts frånvaro förestod utrikes
departementet, muntligen meddelade depeschens
innehåll. Kejsaren hade med förvåning förnummit
de vilkor, konungen ville fästa vid skeppshandelns
återgång. Hvarken kejsaren eller konungen af Spanien
skulle erlägga det ifrågavarande skadeståndet,
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
