Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya anslag måtte vägras, till dess en mera utsträckt
granskningsrätt blifvit ständerna medgifven. Då
kom från regeringen en skrifvelse, med bifall
till hvad föregående ständer begärt, men ogillande
revisorernes granskning utöfver två års räkenskaper,
äfvensom rikets ständers beslut vid 1818 års riksdag
att göra ändringar i 1812 års af kongl. maj:t, på
ständernas egen begäran, faststälda instruktion för
statsverkets revisorer förklarades vara ett afsteg
från god ordning. Oppositionen yrkade emellertid en
ännu mera utsträckt granskningsrätt och utverkade
en rikets ständers skrifvelse till kongl. maj:t i
sådan syftning, jemte en ny instruktion för rikets
ständers revisorer; men kongl. maj:t vägrade bifall
till båda delarne.
Äfven på annat sätt hade oppositionen under denna
riksdag sökt tillvägabringa en större utveckling af
de konstitutionela formerna. Inom adeln hade vid
föregående riksdagen ett förslag blifvit väckt om
tillåtelse för personer utom ståndet att få bevista
adelns öfverläggningar och detta förslag hade blifvit
hvilande till följande riksdag; men innan detsamma
då företogs till pröfning, framstäldes förslag om
offentlighet vid ståndens förhandlingar så väl inom
adeln som inom borgare- och bondestånden. Hos adeln
anfördes, såsom skäl för den yrkade offentligheten,
det ökade intresse för allmänna angelägenheter,
som deraf skulle blifva en följd, åhörandets
värde såsom politiskt uppfostringsmedel, samt
flera främmande länders föredöme, hvaremot man,
å andra sidan, framhöll farorna af en fanatisk
åhörareskaras inblandning i öfverläggningarna; det
band, som undseende för allmänheten kunde pålägga
representanterne och hvilket i viss mån kunde blifva
ett band på yttrandefriheten; oöfvade talares skygghet
att uppträda för en slik åhörarekrets; olägenheterna
af den förvrängning af öfverläggningarna, som kunde
komma att inflyta i tidningarna, samt förslagets
oförenlighet med stadgandet i riksdagsordningen om
en protokollsjustering till bevarande af hvarje
representants rätt att mildra sina uttryck eller
ståndets att utesluta en hel diskussion, hvilken
rätt ginge förlorad eller blefve utan betydelse
genom förslagets antagande. Det blef ock afslaget
hos adeln med 269 röster mot 142.
I bondeståndet föll det likaledes, med 97 röster
mot 20, men af borgareståndet antogs detsamma med 31
röster mot 23. Inom presteståndet hade något förslag
i denna syftning icke blifvit väckt.
Borgareståndet var sålunda det enda bland riksstånden,
som medgifvit den yrkade offentligheten; men, innan
detta beslut finge tillämpas, skulle en ordningsstadga
för åhörare utarbetas, och dertill utsåg ståndet
en särskild komité, som tog sig god tid dertill,
och då förslaget var färdigt, återstod att afgöra,
huruvida man skulle begära kongl. maj:ts stadfästelse
å denna stadga eller om dess antagande kunde betraktas
såsom en ståndets enskilda angelägenhet. Det senare
blef, dock först efter omröstning och endast med en
pluralitet af 28 röster mot 24, ståndets beslut;
men nu lät konungen till sig kalla talmannen och
några af ståndets ledamöter, till hvilka han yttrade,
att han väl vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
