Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johans regering. Carl Johan konung, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och äfven Sveriges konung hade i Maj 1816 ingått
i förbundet; men detta hade då ännu icke röjt det
skaplynne, hvilket det sedermera lade i dagen
och hvaraf dess uppträdande i den dansk-norska
liqvidations-frågan var en af de första yttringarna.
Denna fråga hade genom Danmarks anlitande af
stormakternas biträde och underhandlingarnas
förflyttande till London, enligt Nesselrodes
förslag, inträdt i ett nytt skede; men innan dessa
underhandlingar ledt till något resultat, hade Carl
XIII aflidit och Carl Johan intagit hans plats å
Sveriges tron. Ehuru, enligt hvad här ofvan är visadt,
Alexander härvid gaf Carl Johan nya bevis af vänskap
och tillgifvenhet samt äfven under de föregående
förhandlingarna rörande liqvidations-frågan visat
långt mera grannlagenhet och afseende å Carl Johans
kända ömtålighet om Sveriges oberoende än de öfriga
stormakterna, var likväl, just i följd af denna
ömtålighet, förhållandet mellan båda numera icke
fullt så vänligt som förut.
Nya tilltag af den heliga alliansen började ock oroa
Carl Johan. Åtskilliga ännu olösta internationela
frågor ansågos påkalla ett möte mellan medlemmarne af
denna allians under loppet af året 1818. Alexander
hade velat, att alla europeiska makter skulle vid
detta möte vara representerade och hade för grefve
Carl Löwenhielm förklarat, att det skulle vara honom
kärt, om grefven blefve utsedd att vid detta tillfälle
föra Sveriges talan. Genom Metternichs inverkan
inskränktes likväl den kongress, som detta år hölls
i Aachen, till en sammankomst af de tre kontinentala
stormakternas regenter och af samtliga stormakternas
ministrar, och Carl Johan, så väl som öfrige regenter
i stater af andra ordningen, väntade förgäfves på
en inbjudning, som uteblef under föregifvande, att
fråga ej var om någon kongress, utan endast om ett
vänskapligt möte mellan några suveräner.
Det dröjde likväl icke länge, innan andra makter
påkallade det i Aachen församlades biträde,
och Danmark, som visade sig särdeles villigt att
underkasta sig det förmynderskap, stormakterna börjat
tillvälla sig, anropade nu åter deras bistånd att
förmå Sverige-Norge till den så länge afhandlade
liqvidations-frågans afgörande. De stälde sig ock alla
på Danmarks sida, och ett förslag gjordes att genom
en gemensam not förelägga Sverige en viss termin,
inom hvilken Danmarks anspråk borde tillfredsställas;
men Alexander ville ännu undvika en gemensam officiel
åtgärd och tillrådde ett nytt vädjande till Carl
Johans rättskänsla. Man förenade sig om, att hvardera
af de i Aachen närvarande regenterne skulle till
Carl Johan aflåta en egenhändig skrifvelse, affattad
med all den grannlagenhet man vore ett krönt hufvud
skyldig. Frankrikes konung och prinsen-regenten af
England skulle sedermera inbjudas att i denna åtgärd
deltaga.
I de beslutade skrifvelserna, som af kejsarne
Frans och Alexander samt konung Fredrik Wilhelm
aflätos från Aachen den 15 November 1818 och alla
tre voro affattade i samma ordalag, förklarades, att
»vänskapen, pligten att söka återställa grannsämjan
mellan Sverige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
