Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till denna stads politiska betydenhet och möjligen
äfven för att gifva luft åt sin förbittring mot
sin förre marskalk, skulle företrädesvis kasta sig
öfver nord-armén och krossa denna, innan de båda
öfriga hunne komma till dess bistånd. Mot en sådan
motståndare som Napoleon måste också största varsamhet
iakttagas, och kronprinsen försummade icke heller att
anordna de försigtighetsmått, som blefve nödvändiga,
i fall han blefve tvingad att vika för öfvermakten;
men dessa försigtighetsmått betraktades nu af de
preussiska generalerna såsom bevis, att han icke hade
något allvar med Berlins försvar, och tillskrefvos
helt andra bevekelsegrunder än en välbetänkt omtanke
för den honom anförtrodda härens säkerhet.
Kronprinsens anordningar, hvilka han vid ett
sammanträde med generalerne Bülow och Tauenzien
den 13 Augusti meddelade desse, gingo emellertid
ut på att i en så god ställning, som de lokala
förhållandena medgåfvo, skydda Berlin så länge
sådant blefve möjligt, men undvika hvarje vågsamt
framryckande, hvarigenom nordarmén kunde bringas i
sådant läge, att Napoleon med sin öfvermakt kunde
öfverfalla och krossa den. Man borde derför söka
vinna så noggrann kunskap som möjligt om fiendens
förehafvanden och, hellre än att våga ett afgörande
slag mot en alltför öfverlägsen fiendtlig styrka,
söka en ny fast ställning bakom Havel i afvaktan å
de båda öfriga härarnes anryckande.
Sedan kronprinsen på aftonen den 21 Augusti fått
kunskap om att i trakten af Baruth sammandrogs
en fiendtlig styrka af omkring 70,000 man under
marskalk Oudinot, för att tåga mot Berlin, vidtog
han genast sina anordningar att möta densamma, och
den 23 Augusti kom det vid Grossbeeren till en het
strid mellan de preussiska trupperna under Bülow
och Tauenzien samt de franska under Oudinot, Bertrand
och Regnier, hvilken till större delen utkämpades med
bajonetten, emedan ett slagregn gjorde skjutgevären
obrukbara. Preussarne stridde der med stor tapperhet,
och Bülows modiga, ihärdigt fortsatta anfall mot
Grossbeeren afgjorde segern, medan de svenska och
ryska trupperna, uppstälda i slagtordning, hindrade
Oudinots öfriga kårer att deltaga i striden, hvari,
bland svenska hären, endast öfverste Cardell med ett
batteri ridande artilleri tog en verksam del. Slaget
vid Grossbeeren kostade emellertid fransmännen
1,800 man döde och sårade samt 1,560 fångne, jemte
26 kanoner och 30 ammunitionsvagnar. Bülow och de
öfrige preussiske generalerne, som icke underläto
att tillskrifva sig och sina preussare äran af
segern, ehuru det varit Carl Johan, som gifvit Bülow
befallning att anfalla fransmännen vid Grossbeeren,
klagade nu ifrigt, att denna seger icke kraftigare
fullföljdes, och yrkade på anfall mot Wittenberg eller
framryckande öfver Elben på någon annan punkt; men
kronprinsen ville mot en så fruktansvärd motståndare
som Napoleon ej genom några öfverilade steg äfventyra
framgången af det hela, utan fortfor att röra sig
med välberäknad försigtighet.
Nyttan af kronprinsens försigtiga rörelser visade
sig ock snart, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
