Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodig slagtning vid Borodino, hvarefter
fransmännen inryckt i Moskwa den 14 och 15 September,
hvarom underrättelse den 5 Oktober kom till Stockholm,
åtföljd af de mest öfverdrifna rykten, såsom att
Napoleon låtit utropa sig till Rysslands kejsare, att
han nu fortsatte sitt tåg till Petersburg, att hela
ryska riket var i upplösningstillstånd, o. s. v. Dessa
underrättelser väckte här den största bestörtning, och
de, som ogillat Carl Johans närmande till Ryssland,
ansågo sig nu hafva fått full bekräftelse på sina
värsta farhågor. Kronprinsen visade dock ett lugn,
som förvånade alla, och denna förvåning ökades
ytterligare, då han yttrade sin öfvertygelse, att
denna sista framgång var början till Napoleons olycka
— ett yttrande, som de följande tilldragelserna visade
vara profetiskt. Han skickade ock genast ett ilbud
till Alexander, med försäkran att Sverige icke under
några förhållanden skulle ändra sitt politiska system,
samt uppmanade Suchtelen att underrätta Alexander om
kronprinsens uppfattning af Napoleons inryckande i
Moskwa.
Osäkert var likväl, huruvida Alexander under de
nu inträdda förhållandena skulle kunna ega nog
ståndaktighet att icke hellre underkasta sig Napoleons
fredsvilkor än våga det yttersta. Hofvet, kejsarens
broder storfursten Constantin, hans statskansler
grefve Romanzow, m. fl., gjorde också allt att
förmå honom ingå fred; men Armfelt och Löwenhielm
fortforo att uppmana honom till ihärdighet, och
massan af ryska folket var så förbittrad mot fienden,
att en fred skulle för Alexander kunnat blifva ännu
farligare än krigets fortsättande. Också svarade han
Löwenhielm, att han hade ingen lust att göra fred,
och att äfven om han det hade, skulle han ej våga det,
emedan hela ryska folket begärde att slåss, och det
skulle för tillfället vara svårare att hålla dessa 40
millioner menniskor tillbaka än att hetsa dem emot
fienden. Den utlofvade ryska hjelphären trodde han
sig dock ej före följande våren kunna ställa till
kronprinsens förfogande, och vid sådant förhållande
samt med afseende tillika på den långt framskridna
årstiden fingo företagen mot Seland och Norge tills
vidare hvila.
I början af November kommo till Stockholm
underrättelser, som på ett öfvertygande sätt
bekräftade kronprinsens förutsägelser. Vid
fransmännens inryckande hade ryssarne sjelfve satt
Moskwa i brand. Större delen af staden hade uppgått i
lågor, och Napoleon hade börjat fredsunderhandlingar,
hvilka dock ej ledt till någon påföljd, hvarefter han
funnit sig föranlåten att den 15 Oktober åter börja
utrymma Moskwa och anträda sitt återtåg, hvilket
slutade med förstöringen af större delen utaf de
talrika härar, som inryckt i Ryssland. Förutseende,
att han möjligen skulle nödgas draga sig tillbaka
bortom både Oder och Elbe, hade Napoleon gifvit
befallning till marskalk Augereau, som förde befälet
öfver de franska stridskrafter, hvilka stodo närmast
de preussiska, att väl se till, det konungen af
Preussen alltid befunne sig i franska arméns närhet,
emedan man kunde behöfva hans person, såsom en borgen
för preussiska härens trohet. Carl Johan hade fått
kunskap om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
