Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frikalladt från de förbindelser det ingått med
Frankrike, sedan denna makt brutit sina.
De vigtiga utländska förhållandena, som snart måste
komma till afgörande, så väl som flera inre frågor
äfven af icke ringa vigt, hade emellertid gjort
ständernas sammankallande nödvändigt, och en urtima
riksdag hade derföre den 23 Januari 1812 blifvit
utlyst att öppnas i Stockholm den 4 April. Sedermera
hade man dock fått kunskap om att betydande summor
voro stälda till franske ministerns förfogande för att
söka inverka på riksdagsmännen, och, med hågkomsten
af Fersiska mordet, befarade man äfven att oroligheter
kunde under riksdagen uppstå i hufvudstaden, hvarföre
ständerna, genom en ny förordning af den 4 Mars,
kallades till Örebro och riksdagen utsattes att börja
den 13 i stället för den 4 April.
Å den utsatta dagen samlades ständerna. Till
landtmarskalk utsågs öfverpostdirektören Carl
Lagerbring. Presteståndets talman var erkebiskopen
Jakob Lindblom. Till borgareståndets talman nämndes
direktören Hans Niklas Schwan och till bondeståndets
Lars Olsson från Bohuslän. Den 20 skedde riksdagens
högtidliga öppnande, med en berättelse om hvad
i rikets styrelse sig tilldragit sedan sista
riksdagen. Derefter föredrogos utskottsvalen, hvilka
i allmänhet utföllo i en för regeringen fördelaktig
anda.
Den första bland de vigtiga ärenden, som påkallade
ständernas afgörande, var den nya beväringslagen,
till hvars stadganden vi skola återkomma vid
framställningen af svenska krigsväsendets utveckling
under detta tidskifte. Konungens proposition härom
meddelades ständerna den 1 Maj och hänvisades
den 4 i samma månad till ett särskildt utskott,
hvilket uteslutande tillsattes för denna frågas
behandling. Den 12 Maj var detta utskott färdigt
med sitt betänkande, och detta bifölls redan den
15 i alla stånden. Hos adeln uppträdde endast
två personer, grefve Johan Henning Gyllenborg och
friherre Corfitz Ludvig Staël von Holstein, emot
förslaget. I presteståndet anmälde sig likaledes
endast två reservanter, professorerne Almqvist
och Forssell. Bondeståndet, der man befarade mesta
motstånd, styrdes så skickligt af sin sekreterare
lagman Brinckman, att frågan der antogs utan några
synnerliga invändningar. Denna lyckliga utgång väckte
hos Carl Johan sådan belåtenhet, att han erbjöd sig på
egen bekostnad underhålla vid Carlbergs krigsakademi
24 frikadetter, hvaribland halfva antalet skulle
vara bondesöner, sex söner af prester och sex af
borgare.
Rörande Sveriges utrikes angelägenheter hade konungen
den 13 Maj meddelat hemliga utskottet om förhållandena
till Frankrike en berättelse, som var i hög grad egnad
att väcka ovilja öfver Napoleons sårande uppförande
mot Sverige samt ingifva öfvertygelse, att regeringens
bestämda och dristiga politik varit föreskrifven af
nödvändighet. Dessutom innehöll konungens berättelse
en öfversigt af de underhandlingar, hvilka blifvit
inledda med Ryssland för Norges förvärfvande. Då med
anledning af denna berättelse ett rykte började sprida
sig bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
