Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den gamle hertig Albrekts oförsigtighet att
för tidigt låta sin sonson antaga konunganamn, det
gamla hatet mot Tyskarna, upplifvadt genom Albrekts
förbindelse med Holsteinarne och framför allt den
kloka verksamhet, som Henning Podebusk och Margareta
utvecklade, gjorde att Olof Håkansson, Folkungen,
blef af Jutländarne utvald och hyllad till konung i
Maj 1376, under sina föräldrars förmynderskap. Äfven
de mäktiga hansestäderna gåfvo härtill sitt bifall
och återstälde till och med Varberg, sedan de fått
sina privilegier i Norge och i afseende på skånska
sillfisket bekräftade.
Nu började ett krig mellan hertig Albrekt och
Danmark, hvaruti hertigen äfven sökte indraga sin
son, konungen i Sverige. Detta synes dock icke
hafva lyckats honom, åtminstone tog konung Albrekt
deruti en mycket oväsentlig del, hvartill orsaken väl
hufvudsakligen låg i hans skattkammares utblottade
tillstånd, äfvensom i allmänhet i det oroliga och
jäsande tillståndet i hans land. Dessutom hade konung
Albrekt sedan 1374 krig med konung Håkan i Norge.
Men år 1379 dog den gamle ränksmidaren, den ärelystne
hertig Albrekt, och året derpå dog konung Håkan i
Norge. Hans efterlefverska drottning Margareta förde
sedan som förmyndarinna styrelsen öfver både Danmark
och Norge i sin sons namn. Olof var då 10 år gammal.
Då började konung Albrekt med mera allvar bedrifva
kriget. Hans syfte var att återvinna Skåne och
Halland. Efter ett infall i Skåne afslöto Skåningarne
på egen hand stillestånd med honom i April 1381,
hvarvid Albrekt förbehöll sig att på andra sidan om
Öresund kunna understödja sina bröder, Henrik och
Magnus, i deras efter faderns död fortsatta krig med
Danmark, liksom inbyggarne i Skåne och Halland skulle
vara oförhindrade att tjena sin konung, blott de
icke skadade Sverige. Öresten och Oppensten, som ända
till dess varit i Danskarnes våld, synas vid denna
tid hafva kommit i Bo Jonssons händer. Åtminstone
egdes de af honom, då han året derpå upprättade sitt
testamente.
Om våren 1384 gjorde konung Albrekt ett nytt infall i
Skåne och intog Laholms slott i Halland, men hindrades
af en dansk här från att framtränga vidare. Han drog
sig tillbaka, och ett stillestånd skall då hafva
blifvit ingånget.
Vid denna tid dogo konung Albrekts båda bröder, och
emedan deras efterlemnade söner voro omyndiga, måste
konungen mera än förut lägga hand vid Meklenburgs
angelägenheter. Han sökte härvid på allt sätt vinna
hansestäderna och lemnade dem ett kraftigt stöd vid
förstörandet af en mängd röfvarborgar, hvarifrån
handeln beständigt blifvit störd. Dock lyckades
det honom icke att erhålla städernas hjelp mot
Danmark. De svarade undvikande, då han framstälde sin
begäran härom på en hansedag i Lybeck 1385. Städerna
lemnade tvärtom samma år åter till Danmark, då nu
de 15 åren voro förflutna, de skånska slotten med
tillydande härad samt fingo sina privilegier i
Danmark bekräftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
