Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Elisif och Bernhard den långe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kong Albrekt sva vredlik svor:
Han skulle hennes fränder betala.
Sva snarlike han till Falköping for,
Att föra krig mot dem alla.
Den rika Drottning, hon svara’ sva snart:
Hon ville dem alla försvara,
Och alla hans Tyskar ville hon dräpa med fart
Och Drottning öfver Sverike vara.
Nåde Gud dem alla, som orsaken var,
Att Sverike kom i den vanda;
Sva nog blod de utgjutit har,
Förr’n landet kom Drottning Margareta tillhanda!
Den långe Bernhard qvar i Stockholm blef,
Att der förbida och vänta
Den helige Urbans tillåtilsebref,
Derpå han flitelika trängta’.
Men när han fick detta sorglika bod,
Att Kong Albrekt måtte fången vara,
Sva snarlika han fatt’e det råd
Och gaf sig i Hättebrödraskara.
Men måste sen ifra Stockholm fly;
Stolts Elisif han med sig tog.
Han gaf sig på en skuta ny
Och yfvir deth salta hafviet drog.
Bernhard han seglar i böljorna blå,
Hans segel de stodo sva spände;
Stolts Elisif fäller sva mången tåhr
Alt yfvir sitt stora elände.
Den Bernhard låter sik strängelika höra
Han henne sva svåre tilltalar:
»Menar du, jag skall skona din ära
Alt fyr dina många tårar?»
Han tog henne uti sin famn,
Han hafdi sva ondan vilja.
Hon ropa’ till Gud Fader och then Helige And’,
Han ville henne från honom skilja.
Hastelik uppkom sva blåsande vähr,
Och skutan hon brakas all sunder;
Den långe Bernhards syndighe sjähl
Til Hälvetitt hamna den stunden.
Sva underlika Stolts Elisif allena kom till land,
Deth var alt vid Gotlands öö:
Hon tacka’ sva ydmykeliga Gud och Helige And’,
Som frälste henne af den nöö.
En fiskare, som stod och lagade sin noth,
Han bar henne i sin öka
Och förde henne till Visby klöster fort,
Att henne torka och sköta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
