Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Rådet, 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men detta riksråd var ännu icke en ständigt hos
konungen vistande rådsförsamling. Rådsherrarne bodde,
liksom konungarne, på sina gods i landskapen, och när
konungen kom till ett landskap, sammankallade han
flera eller färre af de der boende. Blott när något
särdeles vigtigt var för handen, sammankallades hela
rådet.
Sådant som detta riksråd blef under Albrekt,
var det, som vi nämnde, egentligen medelpunkten
för aristokratien[1],
som i rådet hade sin
sammanhållnings- och föreningspunkt, och vi få i de
följande händelserna tillräckligt tillfälle att se,
af huru mycken vigt för den svenska aristokratien
denna rådssamling blef. Föreningen af 1371 bildar
i afseende på rådets makt öfvergången till hvad som
sedan blef lag.
Bland de verldsliga herrarna intager vid denna tid
utan motsägelse Bo Jonsson Grip första rummet.
Han var son af riddaren Jon Knutsson och Ingeborg
Bosdotter (Natt och Dag). På en halfö i Storsjön inom
norra Tjusts härad och Eds socken i Småland ligger
den gamla gården Vinäs. Den nedersta våningen i den
ännu här befintliga byggnaden vittnar genom sina
tjocka murar om sin höga ålder, och ett litet trångt
rum der kallas ännu »Bo Jonssons kammare». Gården var
en af den rike mannens hufvudgårdar. Han förekommer
under namnet »Bo Jonsson till Vinäs».
I de redan skildrade händelserna under senare
hälften af Magnus Erikssons regering hafva vi sett Bo
Jonsson flera gånger såsom deltagande. Såsom väpnare
eller sven af vapn förekommer han redan 1360, men
ännu mera framstår han som en man af betydenhet,
sedan Albrekt väl kommit till Sverige. Efter Carl
Ulfsson till Tofta finna vi år 1367 befälet öfver
Stockholms slott anförtrodt åt honom, och år 1369
nämnes han till konungens »välduga embetsman» eller
»general-embetsman». Denna plats skänkte honom stor
makt och gjorde honom så godt som till konung i
konungens ställe. Bo Jonsson erhöll den med rådets
samtycke, och man ser deraf, att Bo Jonsson redan
då intog en af de mest framstående platserna inom
rådet. Enligt fullmakten »lemnar konungen Bo Jonsson
i hand det konungsliga embetet med fullt välde att
stånda för konungens gård och omkost och råda öfver
hans fogdar och alla hans embetsmän, hvarförutan
alla konungens hus skulle Bo Jonsson öppna stånda,
och han hafva rätt att fogdar och andra embetsmän i
dem till- och afsätta. För den gäld, hvari Bo Jonsson
härigenom kunde komma, skulle konungen ansvara». Det
var en myndighet, hvilken liksom Nils Ambjörnssons
fullmakt under Magnus Eriksson påminner om de gamla
jarlarnes. Man har ansett att detta var detsamma som
drotsembetet, men Bo Jonsson förekommer flera gånger
såsom »konungens välduga embetsman», innan han nämnes
drots. Detta embete tillträdde han icke förr än 1375.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
