Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredsdokumentet finnes nu ej mera, men Olaus Petri, den
förste som omnämner vilkoren, hade troligen tillfälle
att se det. Enligt Olaus Petri voro fredsvilkoren
följande:
Konung Albrekt lösgaf konung Magnus mot en lösen
af 12,000 mark lödigt silfver, och 60 riddare och
frälsemän från Norge gingo i borgen för denna summa,
så att, om den icke inom bestämd tid vore betald,
skulle de infinna sig hos Albrekt i Stockholm
och vara hans fångar, tills den blefve till fullo
erlagd. Sveriges rike afstod Hakan till Albrekt
på sina och sin faders vägnar, äfvensom deras
rättighet till Skåne. Konung Magnus skulle få till
sitt underhåll under sin öfriga lifstid uppbära alla
kronans inkomster af Skara stift (Vestergötland,
Vermland och Dal); dock skulle frälset i dessa
landskap vara tjenstskyldigt under Albrekt, och Magnus
icke hafva något att säga öfver dess gods.
Sedan freden sålunda var sluten, fördes den gamle
konungen ut ur sitt fängelse. Sedan hade icke
han något inflytande på gången af våra öden. Med
fängelsedörrarnas öppnande för honom slutar
egentligen hans historia.
Sedan konungarne några dagar uppehållit sig i
Stockholm, begåfvo de sig på återtåget till Norge. Den
10 September voro de i Örebro och i slutet af månaden
den 27 i Lödöse. Här utfärdade Magnus ett skuldebref
till biskop Nils i Skara på 1000 mark svenskt, som
denne hade länt konungen före hans fångenskap till
afbetalning på det påfliga lånet. Biskopen fick Aranäs
i pant.
Julen 1371 tillbragte konung Magnus i Norge, och sedan
lefde han beständigt qvar i detta rike. Men hans år
efter frigifvelsen ur fängelset blefvo icke många.
Det var mot slutet af år 1374. Konung Magnus
hade varit i Ryfylke, som ligger mellan Bukke-
och Hardangerfjord, och skulle derifrån begifva
sig sjövägen, troligen till Bergen. Sannolikt
sammanträffade han i Ryfylke för sista gången med
sin son. Dock må vi icke förtiga en annan åsigt,
enligt hvilken konungen kom ifrån Bergen och ämnade
sig till östra delen af landet till Tunsberg eller
Opslo. Vare nu härmed huru som helst, när skeppet,
hvarpå konungen befann sig, kom ut på Bömmelfjorden,
en fjord som i vester begränsas af Bömmelön och
i öster af den sönderskurna landttunga, hvars
södra hälft utgöres af Ryfylke, uppstod en häftig
storm. Bömmelfjorden bildar en likbent triangel
med basen norrut. Här ligger Mosterön midt emellan
Braemsnäs och Balestrand. Söderut närmar sig Bömmelön
fastlandet, så att fjorden här afsmalnar till ett sund
mellan Espevaer och Sveen. Det var vid inloppet till
denna fjord i närheten af Lyngholmen, som skeppet
kom i fara och var nära att kantra. Konungen sprang
öfver bord för att rädda sig. Hans tjenare lyckades
visserligen draga honom upp ur sjön och få honom i
land. Men hans timma var slagen. Han dog under ett
anfall af kramp.
Ett sådant slut fick hertig Eriks son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
