Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus och Håkan - De missnöjde herrarne välja Albrekt af Meklenburg till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lockande för det unga sinnet, försvann på samma gång
som hennes frihet. Och när hon återfick denna frihet,
sörjde hon sitt öde så mycket, att hon gick i kloster,
i Elten i Tyskland, der hon dog som abedissa.
I sammanhang med Håkans och Margaretas bröllop och
högtidligheterna med anledning deraf i Köpenhamn
har man underliga berättelser, ehuru synbarligen,
liksom så mycket annat, ren dikt. Så säges att konung
Valdemar velat med förgift afdagataga både Magnus och
drottning Blanka och dertill sin egen son. Magnus
skall hafva blifvit räddad af sin läkare, den här
ofvan omtalade Lars Johansson, som just för denna sin
skicklighet skall hafva erhållit Ulf Gudmarssons och
S:t Brigittas dotter Cecilia till äkta.
Det är visserligen sant att så väl Christofer som
drottning Blanka dogo samma år. Men den förre dog
af sitt vid Helsingborg erhållna oläkliga sår
i hufvudet. Drottning Blanka dog mot slutet af
året. Beskyllningen är till alla delar så orimlig,
att den ej behöfver vederläggas.
De missnöjde herrarne välja Albrekt af Meklenburg
till konung.
Nu ansågo sig herrarne kunna af kasta allt sken
och öppet skrida till handling mot sin lagliga
beherskare. Det onda talet, som gick om konung
Magnus, fick ny fart. Allt hvad som skett – sade man –
under de fyra sista åren, det hade skett efter en på
förhand mellan Magnus och Valdemar uppgjord plan, och
man drog icke i betänkande att med de onaturligaste
beskyllningar göra konung Magnus förhatlig hos
folket. Han skulle hafva mördat eller åtminstone
varit medveten om sin sons, Eriks, förgifvande, han
skulle varit i hemligt förstånd med Valdemar om Skånes
borttagande, han skulle hafva eggat samme Valdemar
till Ölands förhärjande och Visby’s plundring och
den holsteinska grefvedotterns bortröfvande.
Vi få dock icke tro, att herrarne lade sina
stämplingar i öppen dager. De bedrefvos under året
1363 med all möjlig försigtighet, ehuru med mycken
ifver. Enligt den med grefvarna af Holstein ingångna
öfverenskommelsen skulle nu den svenska kronan
erbjudas åt grefve Henrik. Biskoparne Nils i Linköping
och Thomas i Skara, Carl Ulfsson af Tofta, Niklis
Thuresson och Erik Carlsson gjorde också verkligen
grefve Henrik detta anbud. Men han afböjde det,
man vet ej bestämdt på hvilka grunder. Må hända
öfverensstämde icke vilkoren med hans lynne; kan ock
vara, att han ansåg företaget alltför vådligt.
Då vände sig herrarne till hertigen af Meklenburg.
Den för oss så välbekante hertig Albrekt, som var gift
med Magnus Erikssons syster Euphemia, hade med henne
tvänne söner: Henrik och Albrekt. Den äldre af dessa,
Henrik, var gift med konung Valdemars dotter Ingeborg
och var derigenom både syskonbarn och svåger med
konung Håkan. Han var till sitt sinnelag allvarsam
och mycket bestämd och syntes icke gerna vilja blifva
en lekboll för andra. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
