Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och Rådet - Konung Magnus och påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omhuldade de bonden och togo på det kraftigaste
hans försvar mot herrarnes sjelfsvåld. Härifrån
kunna vi då lätt härleda detta oförsonliga hat
från herrarnes sida, men också göra rättvisa åt den
hatade gunstlingens sträfvanden och åt konung Magnus,
som med sin vänskap vände sig just till en man,
hvars högsta syfte var bondens väl. Konung Erik var
rådets konung, Bengt ville verka för ett naturligt
förhållande mellan konung och folk, han ville ej,att
sambandet mellan allmogen och konungen skulle slitas
genom den mäktiga aristokratien – se der, hvartill
man kan leda sig af de antaganden, hvilka häfdernas
knapphändiga anteckningar gifva vid handen.
Under de närmast föregående åren vet man icke,
hvar den fredlöse hertig Bengt uppehållit sig, må
hända i Danmark, må hända med lika mycket skäl i
Norge. Emellertid kom han år 1360 åter till Skåne,
om med konungens vetskap eller icke, vet man ej.
Ofvanom den nuvarande staden Engelholm ligger i
Rönneån en holme, hvarpå man ännu i dag ser lemningar
efter ett slott. Holmen kallas ännu Rönneholm. För
dessa tider omtalas ett slott med namnet Rönaholm
eller Ryghnaholm, och det är troligt, att Rönneholmens
ruiner äro lemningar efter detta slott.
Här uppehöll sig om hösten 1360 Bengt Algotsson. Men
i närheten, vid Rögnebro, som ledde öfver Rönneån,
der som landsvägen från Halland gick fram, lågo
Erengisle jarl och Carl Ulfsson till Tofta i spetsen
för en svensk krigsstyrka.
Dessa hade ej så snart fått kännedom om, att den
hatade mannen var i närheten, förrän de drogo
till Rönneholm, öfverföllo hertig Bengt och dödade
honom. Han var fredlös i Sverige och Skåne, och låg
derföre ogild, men underrättelsen om hans mördande
smärtade konung Magnus och bidrog ingalunda att
stadfästa det goda förhållande, som börjat inträda
mellan honom och herrarne efter konung Eriks död.
Vigtiga händelser tilldrogo sig den hösten i Skåne.
Konung Magnus och påfven.
Men innan vi öfvergå till skildringen af hvad som
tilldrog sig i Skåne, böra vi taga kännedom om Magnus
Erikssons förhållande till påfven. Detta upplyses
bäst genom några påfliga bref dels till konungen,
dels till drottningen, dels till Guilaberti och
hans efterträdare, biskop Henrik, samt de svenska
biskoparna. De äro af ett stort intresse för en hvar
som vill vinna en närmare kunskap om denna tid. Vi
vilja endast anföra några stycken ur dem.
I slutet af år 1356 kom Johannes Guilaberti åter
till Sverige. Han skulle nu indrifva de påfliga
fordringarna, och som de flesta af dem, hvilka
undertecknat eller hvilkas namn man utfäst sig att
skaffa under dokumentet i Jönköping, dels voro döda[1], dels aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
