Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett sådant allmänt riksmöte, eller åtminstone
tillstymmelsen till ett sådant. Riksdagskallelsen af
år 1359 är det andra steget till hvad som sedermera
blef vår nuvarande riksdag. Det är för en hvar
ganska klart, att konungen, som visste och vid så
många tillfällen sett, huru afvogt sinnade mot honom
herrarne voro, sammankallade dessa ombud för städerna
och allmogen för att i dem hafva en motvigt mot de
förra. Men å en annan sida och med afseende på vår
samhällsutveckling, blef genom ett sådant riksmöte,
som detta konungens bref sammankallade, hela det
svenska folket representeradt.
Svenska folket utgjordes då af dessa fyra
samhällsklasser. Det fans icke i vårt land annat
än adel, prester, borgare och bönder. Någon
särskild embetsmannaklass, som icke var adel,
eller någon ståndspersonsklass såsom i våra dagar
fans icke. Derför var ett sådant riksmöte då
samt riksdagarna i allmänhet sedan, så väl under
medeltiden, mot hvars slut de börja blifva, ifrån att
vara undantag, den vanliga formen för svenska folkets
deltagande i omvårdnaden om sitt lands angelägenheter
– derför voro dessa riksdagar en lycklig öfvergång
till ett bättre, till en naturlig representation, helt
och hållet härflytande ur bestående förhållanden. När
sedermera under tidernas lopp dessa förhållanden
förändrades, när svenska folket kom att utgöras
af flera samhällsklasser än dessa fyra, då är det
ju klart, att denna riksdag icke mera var eller
kunde vara någon nationalrepresentation, ty den
representerade då icke mera det svenska folket. Men
härom få vi framdeles tillfälle att utförligare tala.
Det blef emellertid ingenting af med mötet i
Kalmar, men man känner ej, hvilka hinder som
kommit emellan. Men senare på hösten, i November,
var ett möte i Söderköping, och härifrån utfärdade
konungen ett öppet bref med kungörelse om, hvad
han öfverenskommit och dagtingat med allt Sveriges,
Skånes, begge Hallands, Blekinges och Listers män,
nämligen »att hertig Bengt Algotsson skulle för alltid
vara utelyckt från konungen och hans son, från allt
Sveriges rike och Skåne». Och detta lofvade konungen
»vid sin tro och heder, förty» – heter det i brefvet –
»riksens män hafva oss bevisat och vilja oss bevisa,
att han är förvunnen och utsvuren med riksens rätt,
så att han icke eger i förenämnda rike eller landom
vara eller frid hafva. Framdeles kan så varda, att
det tyckes oss och vår son att af vår nåd eller för
heders skuld försörja honom med något slott, men
då lofva vi, att vi vilja göra det i androm landom,
så fjerran från Sverige och förenämnda länder, att
dess män icke af honom hafva någon tunga eller skada
att befara antingen med ord eller gerning». Vidare
skulle »all missämja, som uppkommit under föregående
fejd, och all skada, med mord och brand, som derunder
tillfogats riket, nedläggas och varda försonade».
»Lofva vi ock» – säger konungen i brefvets tredje
punkt – »alla bondemän i Sverige, Skåne och försagde
länder, höga som låga, kärlek och god vilja och
rättvisa, som en rätt konung och herre tillhör att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
