Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romerskt-katolska trosformen, hvilket han gjorde för att gifva
företaget en religiös färg och derigenom försäkra
sig om sina undersåtars hjelp och påfvens bistånd.
I September var konungen åter i Sverige och begaf
sig genom Södermanland, Öster- och Vestergötland,
till Norge. I November kom han till Bohus och synes
der hafva tillbringat julen. Många af de förnämsta
norrmännen voro här samlade hos honom, och två bland
dem – Sigurd Hafthorsson och Bjarne Erlingsson –
blefvo slagna till riddare. Frampå våren 1348 drog
nu konungen öster ut för att börja kriget.
I slutet af Maj var konungen i Stockholm. Här voro
konungen till mötes sändebud från Estland. I detta
land, som af gammalt tillhörde Danmark, hade herskat
mycken oro under de föregående åren. Folket der var
förtryckt och suckade under bördan af herrarnes – då
de andliga riddarnes – hårda ok, så att med skäl kunde
sägas om detta land, att det var »adelns himmelrike,
presternes paradis, utländingarnes guldgrufva och
de förtryckta böndernes helvete».
I sin förtviflan reste sig bönderne 1343 och stormade
mot Rewal samt skickade bud om hjelp till biskopen i
Åbo och höfdingen på Viborgs slott, lofvande tillika
att öfverlemna staden åt Svenskarna. Men samtidigt
kommo tvänne herrar och en förnäm rådsherre från
Rewal till konung Magnus och ingingo med honom ett
fördrag om förbindelse och gemenskap mellan Estland
och Rewal samt Finland och Viborgs slott, och härunder
ledo bönderne ett afgörande nederlag.
Kort efteråt sålde konung Valdemar Estland till
tyska ordensmästaren för 19,000 mark lödigt silfver,
och det var i följd af estländska adelns missnöje
med denna handel, som den nu 1348 skickade sändebud
till konung Magnus. De förevisade konung Christofers
bref, enligt hvilket Estland aldrig skulle skiljas
från Danmark och erhöllo intyg derpå af konung
Magnus. Om för öfrigt konungen underhandlade med
sändebuden rörande kriget, omtala icke häfderna,
ehuru det är mycket troligt. Må hända har talet
om de tyska trupperna, som konungen under detta
krig begagnade, endast sin upprinnelse ur de tyska
riddarnes deltagande på sin sida i detta krig.
Också rimkrönikans påstående om att de utländska
trupperna begagnades emot fru Birgittas varning och
råd är föga annat än dikt, då i hennes »uppenbarelser»
intet ord om dessa varningar förekommer. Innehållet
af hennes råd var i korthet detta: »Konungen skall
vara modig, hafva frivilliga och tappra krigare, bör,
innan han företager kriget, genomresa sitt rike och
tillse att lag och rätt efterlefvas; han skall hafva
två fanor, den ena framställande Kristi lidande, den
andra rättfärdighetens svärd, föra dygdiga klerker och
munkar af olika ordnar med sig, men icke för många
krigare eller lita för mycket på sin egen kraft;
han skall tillbjuda de otrogna fred, tro och frihet,
och om de förakta hans anbud skrida till straff
och utrotande.» Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
