- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
657

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter fått en konung af Sven Estridssons gamla stam, samt sedan vi nu i
Helsingborg öfvervarit det första personliga sammanträffandet mellan
dessa båda konungar, hvilka skulle komma i så mycken både vänlig
och fiendtlig beröring med hvarandra, vända vi oss till vårt lands
inre för att följa konungen i hans fortfarande bemödanden att bereda
dess välstånd.

I mellersta Sverige äro våra förnämsta bergverk belägna. Stora
Kopparberget
vid Falun, Sala silfvergrufva samt jerngrufvorna i Nerike,
Vestmanland, Dalarna, Vermland och Upland. Malmbrytningen ur
berget, sjelfva grufarbetet är här gammalt, ehuru det ingalunda är
det äldsta sättet att draga metallerna i dagen. Innan vi nämna något härom,
vilja vi i korthet anföra de gängse sägnerna om våra äldsta grufvors
uppkomst.

Sala eller Salbergs grufva räknar sin ålder från hedenhös.
Hon skall enligt en sägen hafva blifvit upptäckt på följande sätt.

Då Esterne härjade i Mälaren på 1180-talet medan Knut, Erik
den heliges son, var konung i Sverige, skola några Finnar begifvit sig
norrut och kommit till skogarna i nordöstra Vestmanland, der Sagaån
liksom bildar utloppet för en mängd med hvarandra förbundna sjöar.
Här lade de sig att hvila, men, medan de sofvo, växte der upp en
storm, som var så våldsam att den vräkte omkull de största träd och
ryckte upp dem med rötterna. Så gick det äfven med det trädet –
en stor, gammal tall – hvarunder Finnarnes anförare låg. Mannen
for upp, och vid han såg sig omkring fick han under en af det stora
trädets rötter se en sten, som utvisade silfvermalm. Dessa Finnar
förskaffade sig nu säkerhet för sin upptäckt och nedsatte sig på stället
samt blefvo sålunda stamfäder för de första bergsmännen på Salberget.

Så berättar sagan. Med visshet vet man intet om grufvans
uppkomst och när silfvermalm der först började brytas. Men för dess
höga ålder tala de stora höjder som omgifva den, och hvilka helt och
hållet bestå af slaggvarp. Man vet dessutom, att silfver tillverkades
der redan mot slutet af 1180-talet.

Falu Koppargrufva skall likaledes hafva slumpen att tacka för
sin upptäckt. Tuna och Torsångs socknar hade nämligen här i trakten
sina fäbodar. En Finne, som bott här på skogen, skall då gång efter
annan hafva funnit, att en bock, när han kom hem om qvällarna,
varit röd af vältrande på marken. Detta föranledde egaren att
närmare utforska platsen, som då var öfvervuxen af tjock skog[1]. Vid
undersökningen visade sig en röd jord, och vid gräfningen i marken
skall han hafva funnit ett stycke kopparmalm äfvensom längre ner
sjelfva malmstrecket.


[1] Enligt en gammal sägen skall här hafva varit så tjock skog, att man ej
kunnat se dagen derigenom, hvaraf platsen sedan blifvit kallad »daglöstägten». Vid
grufvan förvaras en stor fururot, som 1707 blef funnen i Långgrufvan och
som tycktes tala för sanningen af denna sägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free