Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick in på att upplåta åt Sigurd på någon tid ett
hans biskopsstol tillhörigt, väl befästadt slott.
Dock stillades för den gången oroligheterna inom
Norge förnämligast genom den klokhet och måtta,
hvarmed herr Ivar Agmundsson förstod att gå till
väga. I Maj 1334 blefvo herrarne tagne till nåder
igen af konungen, som då befann sig på Lindholms
slott eller på Bohus. I Juni blef biskop Halvard,
som af herr Sigurd återfått sitt slott, af påfven
bemyndigad att lösa Sigurd och hans medskyldiga
från den bannlysning, hvari de fallit genom
sin förgripelse på biskopens person. Allt detta
uppgjordes förnämligast af herr Ivar, som utnämndes
till konungens drots i Norge.
Konungen sjelf synes icke hafva sammanträffat med de
missnöjda herrarna förr än 1337 om hösten i Augusti
månad, då han utlyste ett herremöte till Opslo[1]. Här
blef Jon Hafthorsson slagen till riddare. Samma heder
vederfors vid detta tillfälle äfven Ulf Saxesson,
som nu blef af konungen icke blott tagen till nåder
igen, utan synes till och med i ganska hög grad hafva
vunnit hans ynnest.
Konungen som denna gången hade sin drottning och
hennes hoftärnor med sig, blef hela vintern 1337–1338
i Norge, och så väl genom sitt eget som drottningens
älskvärda väsende, genom festligheterna, som anstäldes
vid hofvet, och genom riddarutnämningarna, med
åtföljande högtidligheter, vann han sinnena i Norge
och blef kär hållen, synnerligast hos de yngre. Biskop
Hakon såg nu för första gången drottningen, och med
sitt behagliga sätt att vara vann han i hög grad
både konungens och drottningens ynnest, så att de
öfverhopade honom med nådevedermälen och ynnestbevis
af alla slag. Biskopen motsvarade också i allo denna
välvilja från hofvets sida, och under de följande
oroligheterna finna vi honom alltid afråda från
hvarje våldsamhet. Bjarne Erlingsson, som vistades
hos konungen, stod i ett synnerligen vänskapligt
förhållande till biskopen, som till och med synes
hafva varit hans lärare, och af biskopens bref –
af hvilka en rik samling finnes i behåll – ser man,
att umgänget mellan dem under biskopens vistelse hos
konungen i Opslo varit det mest förtroliga. De hade
tillbringat aftnarna under samspråk med hvarandra,
och då biskopen derunder låtit förleda sig af sin
faderliga värma att yttra något, som stött ynglingen,
skrifver han sedan till Bjarne och säger att dermed
var ej så illa menadt och beder honom komma i håg
att »tvist mellan vänner är varm».
Äfven den mäktige herr Erling Vidkunsson synes
konungen under denna sin vistelse i Norge hafva
åtminstone till en del vunnit för sig. Erling
gjorde midt i vintern, troligen till följd af
konungens kallelse, en resa med sin familj till
östra delen af Norge, der han sammanträffade med
konungen, hos hvilken för öfrigt hans son hela tiden
vistades. Åtminstone deltog icke efter denna tid
den ansedde mannen personligen eller omedelbart i de
öfriga herrarnes stämplingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
