- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
636

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han skref nämligen från Arnö den 25 April ett bref
till konungen, hvari han beklagar sig öfver den
påbegynta tornbyggnaden och han beder konungen »med
all den enträgenhet som han kan och som honom höfves»,
samt råder honom att förbjuda byggnadens fortsättande,
tills »Gud återfört konungen helbregda till dessa
landsändar.»

Erkebiskopen stödde detta sitt råd och sin uppmaning
till en del på den omständighet, »att, enligt hvad
erfarne män försäkrade, tornet vid inträffande
eldsvåda skulle blifva farligt för domkyrkan.»
Dessutom fruktade han, att ett sådant torn kunde gifva
anledning till söndring och strider mellan borgarena
och »de utifrån kommande» – hvarpå han tillägger:
»huru många olyckor häraf kunna följa, det kan eders
härlighets omhugsan jemte andra visa män inse.»

Erkebiskopens bref kom konungen tillhanda, sedan
han kommit till Skåne, och den 20 Maj skref han med
anledning af detsamma från Helsingborg, der han då
befann sig, till borgmästare och borgare i Upsala
och förbjöd dem uppföra ofvannämnda torn eller någon
annan slags byggnad, som kunde på något sätt blifva
för katedralkyrkan skadlig.

Vi hafva icke velat förbigå den händelse, hvarom talas
i de ofvannämnda både brefven, hvilka finnas införda
i den svenska diplomsamlingen. Man får visserligen
icke veta något bestämdt hvarken om anledningen eller
utgången af företaget, men man får dock en inblick
i städernas lif så godt som genom de handlande
personerna sjelfva.

*



Detsamma må gälla om de mera enskilda förhållanden
i några till vår tid i samma diplomsamling bevarade
bref hvilka röra Bernhard läkare.

I staden Hapsal i Estland lefde vid denna tiden
en man, som hette Bernhard. Han var rektor vid
dervarande skola och måste såsom sådan hafva egt en
för sin tid hög bildning, må hända äfven i sådana
saker, hvilka då ansågos såsom gudlösa. Antingen han
härigenom blifvit ett föremål för förföljelse, eller
han verkligen fört ett mindre värdigt lefnadssätt,
nog af, en kanik vid Hapsals domkyrka utfärdade 1334
ett intyg om hans uppförande, hvari han säger, att
Bernhard hade hustru och en dotter, samt att han fört
en mindre berömlig vandel och enligt de förnämstes i
landet åsigt på skamligt sätt ändat sin bana, något
som kaniken utfäster sig att med så väl de öfriga
kanikernes som andra rättrognes vittnesmål styrka.

Fyra år derefter finna vi Bernhard i Visby, äfven
har förföljd af presterna. Hvaruti han egentligen
förbrutit sig, finnes icke anfördt, ehuru prosten i
Visby och tre kyrkoherdar skrefvo till erkebiskopen i
Upsala, att han (Bernhard) blifvit exkommunicerad. I
brefvet nämnes att Bernhard för med sig »en qvinna
och en dotter», något som förefaller underligt,
då kaniken i Hapsal uttryckligen säger, att qvinnan
var hans hustru. Emellertid lemnade Bernhard Visby
utan att bekymra sig om exkommunikationen, och det
var då som kyrkoherdarne skrefvo till erkebiskopen,
anhållande, det han ville, bannlysa Bernhard läkare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free