Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hansestädema. Också se vi dem vid alla tillfällen
hålla sig framme, vare sig för att söka än genom
kloka, ja listiga rådslag, än genom vapen afvärja en
hotande fara, eller för att tillvinna sig fördelar
och friheter, den ena större än den andra. Men
förhållandena voro något olika inom den politiska
verlden och handelsverlden. När det stormade inom
den förra, när konungarne lågo i strid med hvarandra,
då blomstrade Lybecks makt, då sköt den friska skott,
och gyllene frukter voro att plocka från hvarje gren.
Det ligger i sakens natur, att den förening af Sverige
och Norge, som kom till stånd under och genom Magnus
Eriksson, skulle ses, om icke med ovilja, åtminstone
ingalunda med blida ögon af styrelserna i de många
hansestädema. Konungen öfver tvänne riken, egaren af
de rika fiskevattnen vid Skanör och Falsterbo var ej
så lätt att betvinga, han hade större makt att beifra
och försvara sina rikens fördelar. Således skulle
tydligtvis städerna alltid intaga en afvaktande
ställning, och deras politik blifva en mot Magnus
Eriksson fiendtlig, åtminstone tills man hunnit
se, huruvida han var villig att inrymma dem så
stora friheter, som de önskade, och försvara dem
deruti. Också nekade Lybeckarne att låna konung Magnus
den penningsumma han behöfde för Skånes lösen. När
konungen sedan utan deras hjelp hade inlöst Skåne och
till och med skickat herr Gisle Elinesson och herr
Karl Näskonungsson att i hans namn hos rådet i Lybeck
deponera en del af lösesumman, för att inbetala
till Henrik Hasendorp, måste detta tala till fördel
för konungen, så att Lybeckarne nu mera än någonsin
borde afbida tiden och söka stå väl hos honom.
Vi få dock icke tro att dessa handelsstäder utefter
Östersjö- och Nordsjökusterna ännu hade slutit sig
tillsammas i ett bestämdt förbund. Namnet Hansa
förekommer aldrig i urkunderna under de föregående
århundradena. Först i detta – det 14:de århundradet –
och just under konung Magnus Erikssons tid finner
man de förenade städerna benämnda med ett för dem
gemensamt namn, nämligen Hansa, och vi skola också vid
denna tid finna flera af dem förenade till gemensam
handling. Att gemensamma faror och fördelar skulle
kräfva gemensamhet i handling, och att den gemensamma
handlingen måste föregå det gemensamma namnet,
är klart. Så länge städerna handlade hvar för sig,
så länge ingen af dem hade ett mera känbart behof af
stöd och hjelp från någon eller några af de andra,
kunde ju helt naturligt ingen förening mellan dem
komma till stånd, och så länge behöfde de heller icke
någon benämning, hvarunder detta kunde inrymmas.
En närmare blick på det förhållande, hvari dessa
städer stodo till konung Magnus med afseende på
fiskerierna vid Skanör och Falsterbo, skall bättre
än något visa oss, huru det tillgick, att hansan – vi
begagna här namnet såsom ett inbegrepp af de förenade
städerna – med nödvändighet måste uppstå. Städernas
nederlagsplatser eller Vitter, som de kallades, med sina egna
tyska fogdar och egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
