Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något derom att förtälja. Att den frigifne trälen
nu hade samma utvägar till laglig bergning, som
han haft förut, är naturligt. De kunde antingen
stanna såsom legohjon på sin förre herres gård, eller
genom köpenskap eller något annat näringsfång vinna
laglig bergning eller också rödja obygda marker till
boningsplatser åt sig.
Må hända var den sista utvägen den, som här hos
oss af de flesta valdes. Enligt en lärd mans[1]
forskningar, hafva vi i vårt land stora sträckor
ödelagd åker och äng, hvilka, ehuru betydliga
nyodlingar i våra dagar gjorts, i vissa orter utgöra
en tre- ända till fyradubbelt större rymd än den
närvarande. Dessa numera igenlagda åkrar skola hafva
blifvit upptagna af de frigifna trälarna. När sedan
efter 1350 befolkningen, som vi få se, så betydligt
förminskades, kommo dessa nyupptagna marker åter
i ödesmål och blott de gamla gårdarna fortfore att
brukas och bebos.
»Det är klart», säger denne författare, »att, fastän
tjenarens lifegenskap upphörde, antingen mot lösen,
eller af kristne lärares föreskrifter, eller af
välvilja, ingen af dessa bevekelsegrunder förmådde
husbonden att till den forna trälen bortskänka sin
jordegendom, eller så stora delar deraf, som skulle
svarat mot de talrika nya medborgarnes lefnadsbehof.
Att en del af dessa qvarstannat dels såsom frie
tjenare, dels såsom brukare hos odalmannen, följer
af sig sjelft och bekräftas af landskapslagarna;
men det är också lika tydligt att nämnda befattningar
endast någon kort tid kunnat vara tillräckliga för en
folkklass, som, mångtalig från början, måste, enligt
all erfarenhet, hafva skyndsamt och till stort belopp
förökat sig efter frigifningen.
För detta öfverskott, som icke egde vår samtids
utvägar till lefnadsbergning, hvarken uti fabriker,
ej heller i betydliga städer och på en stor
handelsflotta, återstod, såsom enda möjlighet till
försörjningsmedel och egen bosättning, att uppodla
någon för den forne husbonden obehöflig del af hans
jordrymd, på vilkor, dem vi nu ej noggrant känna,
men dem vi hafva goda anledningar förmoda varit
enahanda med dem, som i likartade fall ännu uppgöras,
såsom hälftenbruk, dagsverksskyldighet eller mot vissa
bestämda arbeten eller någon afgäld i kreatur, fisk,
villebråd etc.»
Men det i Skara utfärdade brefvet innehåller, utom
hvad som rörer trälarna, märkliga saker, som upplysa
den tidens skick och seder. Först och främst gaf
konungen genom detta sitt öppna bref evärdeligt
frälse åt sina rådgifvare och alla riddare, deras
husfruar och barn, döttrarna så länge de voro
ogifta och sönerna tills de blefvo myndiga, för
deras gods och hjon från årliga kungliga utskylder
och pålagor. Vidare stadgades, att barnbarn skulle
ärfva som egna barn, och broders och systers barn
som bror och syster. För det tredje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
