- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
612

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Eriksson myndig konung, 1332-1355

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tre år var konung Christofer borta från sitt rike,
så kom han igen och förhjelptes åter till sin krona
genom Johan af Wagrien år
1329. En resning skedde till den återkommne
konungens förmån, och grefve Johan lyckades
åstadkomma en förlikning i Nyborg
1330, enligt hvilken Valdemar nedlade sin
kungliga värdighet och återgick till sitt
hertigdöme Sleswig, i ersättning för hvilket
grefve Gerdt fick Fyen till ärftligt län samt
dessutom Norra Jutland för sina gjorda utgifter, till
dess 40,000 lödiga mark blefvo till honom utbetalda.

Han hade på detta sätt, som vi se, icke så särdeles
mycket för allt hvad han gjort för att blifva konung
efter sin broder, den olycklige Christofer! Hvart han
kastade sina blickar, möttes de af främmande småherrar
öfver Danmarks rike. Det gjorde honom ännu mer dyster
och mörk till sinnes, och de sista båda åren af hans
lefnad befästade blott föraktet för honom, konungen
utan rike.

Man kan med skäl säga, som Lagerbring i sin historia,
»att Danmark låg i själtåget», och det blir på det
viset förklarligt, huru dess bästa del kunde komma
under nabokonungens välde, utan att Danmark dertill
kunde göra annat än lemna sitt samtycke.

Den ofvannämnde Johan af Wagrien eller Holstein[1]
hade under dessa oroliga tider af konung Christofer i
pant bekommit största delen af Skåne, så att han nu,
utom hvad han egde i Holstein, innehade af det danska
riket öarna Femern, Laaland och Seland samt största
delen af Skåne. Och under grefve Johan liksom under
grefve Gerdt och alla de herrar, som vetat förskaffa
sig större delar af det olyckliga riket, stod en
mängd andra länsherrar, som af dem erhållit smärre
delar i län.

Vid slutet af året 1330 tillhörde sålunda norra
Halland Sverige, och såsom danskt län afträdt
till svenska regeringen 1326; södra


[1]
Wagrien var en del af Holstein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free