Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter ytterligare tre år, kände de ej mer igen
hvarandra. Men de följdes dock nu åt samt aflade barn,
af hvilka sedermera alla menniskor, som nu lefva,
härstamma».
Om deras land säger en isländsk saga, att det är
»ett omäteligen stort land, som i vester, norr och
öster om sig har hafvet med många stora fjärdar,
in i landet vilda fjäll och dalar med förfärligen
stora vatten och utmed vattnet stora skogssträckor
och ända längs ödemarken de stora fjällen som kallas
Kölarna». Det innefattade således då allt det land
som nu kallas Lappmark så väl i vårt land som i Norge
och Finland. I det sistnämnda landet finna vi Lappar
kringvandra i norra Tavastland ännu på 1400-talet,
då de fördrefvos derifrån. Äfven i Sverige förekommo
de, ehuru mer och mer enstaka, allt efter som den
kraftigare folkstammen med sin odling förbigick
och kringgick dem, ganska sydligt långt senare än
man skulle tro. Personer, hvilka sjelfva sett hvad
de omtalade, berättade för Adam af Bremen, »att
bergstrakterna i Sverige beboddes af ett annat folk
än den odlade bygden. Bergen beboddes af ett vildt
folk, som stundom årligen, stundom hvart tredje år
utbröt ur sina okända gömslen, utbredde förödelse
öfver slätterna, om ej hastigt motstånd skedde,
samt återgick lika hastigt.»
Hit upp i den urgamla vildmarken var det nu som konung
Magnus Erikssons förmyndare riktade sin uppmärksamhet
och sökte genom uppodlingar utsträcka Svea välde.
På ett möte som hölls i Telje den 5 September
1328 mellan Helsingar och Birkarlar i närvaro
af drotset Knut Jonsson, träffades derför sådan
öfverenskommelse som, i det den bekräftade ett
föregående af förmyndarne i konungens namn utfärdadt
bref, afsågs böra främja detta verk.
»I norra Helsingland, som sträcker sig till Ule
elf och till Ule träsk, skulle, i enlighet med
konungabrefvet och öfverenskommelsen i Telje,
hvilken som helst ega rätt att bosätta sig. De som af
konungens fogde öfver Helsingland fått tillåtelse att
der nedsätta sig, vare sig Birkarlar eller andra,
skulle vara fria från skatt intill dess konungen
nått myndig ålder. Nämnde fogde skulle bland dem
skipa lag och rätt. Men ingen skulle hindra de under
namn af Lappar i skogarna kringirrande menniskorna
i deras jagt, eller ofreda de Birkarlar som besökte
dessa Lappar hvarken på deras ditresa eller återresa
eller under deras vistande bland Lapparna. Allt skulle
gälla till konungen uppnått myndiga år.»
Sålunda började kusten kring Bottniska viken att
bebyggas, och det ligger i sakens natur, att de första
bosättningarna skulle ske vid elfmynningarna. Dessa
blefvo utgångspunkterna för nybyggarna, hvilka
lockades af det rika fisket och skattfriheten.
En egendomlighet för dessa nyodlingar norrut – och
de sträckte sig både öster och vester om Bottniska
viken – äro de i det ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
