Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyköpings gästabud och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min drottning signe den helge And’!»
»Nu hafver jag Sverike i min hand.»
– – – – – – – – De try
de diktade mångt ondt råd af ny;
hade konungen dem ej satt så mycket,
han hade ej sina bröder svikit.
Då vardt konungen det till råda,
att han tog sina bröder båda
och lät dem i innarsta rum.
Der var konungen litet om,
att de hade illt både natt och dag.
Den stock fick mängt ett slag,
der hertog Erik innan satt,
och gåfvo honom dertill liten mat.
Hvardera satt i sin stock,
en stor, väldug, breder block,
än som de i stocken låg,
hade hvardera en boja på.
Hon var tung och ej god,
hvardera sju lispund vog.
Deras händer voro naglade i stocken fram,
der pina var till ovarkunsam.
Om någon menniska hade det sett,
voret en hedning, det vore honom ledt.
Hertig Eriks stock slogo de så fast,
att der ett stycke utaf brast,
och tog hertigen vid sitt öga.
Avij[1] den last och det oföga,
de begingo å honom i det sinn.
Blodet flöt neder af hans kind
och så neder i hans barm,
avij den kymmer och harm,
den de å sig sjelfva sågo,
och så jemmerliga illa lågo,
fångne innan dödsens bandom,
den död dem stod för handom,
han var bättre å att gå,
än den pina de tålde då.
Deras halsjern voro tjock och bred
och slagna muren sammaled,
som de skulle sitta der ä och ä,
de lyste konungen väl a att se
deras pina och deras nöd.
Han var ej vreder om deras död.
Det torn stod uppå en sten,
en pöl, full och oren
mellan dem bägge låg.
Den Gud, som allt förmår,
gifve dem himmelrikes ära
för den pina de tålde dera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
