Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De försonade bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vienne[1]
och der uppvaktat påfven – samt efter
återkomsten från densamma hjelpt den danske konungen
i hans krig mot Rostock.
Erik Menved kunde nämligen ej glömma sina förfäders
– Valdemarernes – lysande bedrifter, och brann af
begär att återställa Danmarks välde öfver Östersjöns
sydkust. Han drog med sin flotta, gång efter annan
öfver hafvet, belägrade Stralsund, tvang Rostock och
Wismar att underkasta sig och sjelfva det rika Lybeck
måste erkänna honom som skyddsherre.
Den 18 April var hertig Erik hos konungen på Seland,
och der hade hertigen gifvit konungen en skriftlig
förbindelse att understödja honom mot hvem helst
det vara måtte, blott icke mot hans broder Valdemar.
Om nu uti dessa omständigheter orsaken får sökas
till påskyndandet af hertigens bröllop med den norska
konungadottern, eller om uti några andra förhållanden
– det känner man icke.
Emellertid rustade sig vid ofvan nämnda tid så väl
hertig Erik som hans broder att draga till Norge.
Vid Mikelsmessan komma hertigarne till Opslo i Norge,
der det dubbla bröllopet firades med all tidens
ståt. Skönast bland alla voro brudarna, de tvänne
konungadöttrarna. »De voro de skönaste man hafver
sett, och aldrig var en man så illa bedröfvad, att
det ej gjorde honom godt att se på dem.»
Den, hvars ögon dock helst skulle hafva sett på
bröllopsglädjen och fröjdat sig åt de båda brudparen
– hon var icke med bland bröllopsfolket. Det var
drottning Eufemia. Hon var död sedan fem månåder.
Vid Pingsttiden drogo hertigarne åter till Sverige.
När de återkommit, gjorde de i Lödöse de mest
storartade tillrustningar till prinsessornas
emottagande. Bland annat uppfördes en stor sal, med
hvars upptimrande och inredande man var sysselsatt
från Pingsten ända till September. Salens inredning
var den präktigaste man då och länge derefter
visste att omtala. Väggarne i salen, liksom borden
och bänkarne, voro beklädda; med de dyrbaraste
tyg. Baldakin och syndal och pell voro der upphängda
och utbredda utan tal, som om det varit de vanligaste
tyg.
Stora och rymliga källare grofvos för att förvara
den myckenhet af mjöd och vin och mångahanda ting,
som fördes hit från alla land.
Emellertid reddes de furstliga brudarna ut från
Norge. En mängd af stora och präktiga skepp utrustades
att föra dem öfver till Sverige, och när allt var
i ordning och vinden blåste god, följde konungen
och den ännu lefvande enkan efter Erik Presthatare,
drottning Isabella, jemte en skara af förnäma herrar
och fruar de bortdragande till stranden.
Konungen tog efter landets sed sin dotter och
brorsdotter i hand och bad dem »fara i Guds
frid». Detsamma gjorde också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
