Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsmötet i Helsingborg - De försonade bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige delades mellan bröderna så, »att konungen
skulle innehafva Helsingland, Fjerdhundraland jemte
tre härad af Vestmanland, hela Strengnäs stift med
Nyköpings hus, hela Östergötland med Stegeborg,
Vedbo, Tveta och Vista härad i Småland med Visingsö
och Grenna samt Tiohärads lagsaga, slutligen Gotland
med Visby och Viborg i Finland».
Derjemte skulle konungen återfå sin ärfda andel af
Kopparberget samt sina öfriga aflinge- och arfvegods
med undantag af Simunsö[1]
och Mörkö, hvilka blifvit
förlänade åt borggrefve Henrik af Stromberg.
Allt det öfriga riket skulle tillfalla hertigarne
såsom ärftlig besittning; de skulle endast erkänna
konungen som sin länsherre. Slutligen skulle icke
å någondera sidan någon förföljelse ega rum för det
framfarnas skull, utan allt å ömse sidor vara glömdt
och förlåtet.
Så slutade mötet i Helsingborg, och en hvar drog
hem till sitt.
De försonade bröderne.
Vi hafva hittills endast haft krig och örlig att tala
om, och det har varit inre krig, brödrakrig. Den är
mörk vår medeltid och har blott få punkter, hvarpå
ögat med välbehag kan hvila. Birger jarl, Magnus
Ladulås och Thorkel Knutsson höra till dagrarna på
målningen, men skuggorna äro vida öfvervägande.
Det var något utländskt, som kom in i vårt
samhällsskick med folkungaättens uppstigande
på tronen. Kristendomen bröt först det gamla
förhållandet mellan konungen och folket, och en god
del af bondens medvetna sjelfständighet drog sin kos
med allshärjartingens försvinnande. Vi hafva sett de
nya förhållandena så småningom utveckla sig.
Men med folkungaätten börjas ännu ett nytt
arbete i vår samhällsutveckling. Det var ett
efterbildningsarbete, ett bemödande att inympa
utländska samhällsförhållanden – den så kallade
feodalismen – på svensk jord. Detta arbete
misslyckades dock.
Vi skola i korthet söka göra reda för hvad som menas
med feodalismen eller länsväsendet.
Det hade i det germaniska Europa sin grund i sjelfva
uppkomsten af de särskilda rikena. När ett germanfolk
drog in i ett land att eröfra det och göra det till
sitt eget, fans redan i detta land en befolkning
med utbildade lagar och samhällsordning. Hela denna
befolkning blef det eröfrande folkets egendom. Landet
utskiftades af den segrande konungen bland hans män;
konungen fick sjelf största delen af landet och männen
i hans följe i ordningen derefter, allt efter som de
stodo konungen nära, vare sig genom slägtskap eller
till följd af bedrifter, utförda under eröfringen. Men
det besegrade folket blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
