- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
548

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig mellan Sverige och Danmark - Fortsättning af kriget med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ifrån Jönköping drog hertigen in i Vestergötland till
Axevalla. Här kallade han Vestgötärne tillsammans och
uppmanade dem att gripa till vapen, fast besluten att
häraf bida konungarne, hvarifrån de än måtte komma.

Då konung Erik, der han låg framför Nyköping,
fick underrättelse om att Jönköping var vunnet af
hertigen och att han låg färdig att möta honom i
Vestergötland, blef han bekymrad öfver återtåget och
beslöt att genast anträda detsamma.

Många sammanstämmande orsaker bidrogo att påskynda
verkställandet af detta beslut. Rimkrönikan
framställer dem i följande ord, som hon lägger i
konung Eriks mun: »här duger ej att längre bida»
– skall han hafva sagt – »jag har här legat sedan
Michelsmessan och allt intill julen och mistat folk
och guld, och intet är uträttadt. Folket längtar hädan
och vi hafva ödelagt landet häromkring, så att vi ej
kunna hålla oss här längre. Mig är huset nu så när,
som första dag jag kom hit»

Men vi hafva andra underrättelser, som tala om
förräderi och hemligt förstånd mellan de förnämsta
danska krigshöfdingarne och hertigarne. Om de
emellertid låtit besticka sig af hertigarne eller om
de låtit förmå sig af hertig Christofer – hvilken,
som vi veta, var hertigarne hemligt tillgifven –
att göra konungen föreställningar och tvinga honom
till återtåg, det veta vi icke, och saken sväfvar
öfver hufvud i dunkel. Nog af, de danske höfdingarne
öfvergåfvo sin konung, och Erik Menved hade varit
förlorad, om icke den tappre hertig Henrik af
Mecklenburg och de tyska trupperna förblifvit trogna.

Konungen såg sig emellertid tvungen att bryta upp
från Nyköping.

Då danska hären på återtåget icke oroades af
hertigarne, ser det ut som det hemliga förhållandet
mellan hertigarne och krigshöfdingarne deraf skulle
bekräftas. Kan ock vara, att ett fruktadt anfall
från norska sidan eller nödvändigheten att hålla ett
vaksamt öga på Vestgötaallmogen qvarhållit hertig
Erik i Axevalla.

Under dessa förhållanden ingicks ett stillestånd
mellan Erik Menved och hertigarne, och den förre begaf
sig öfver till Danmark, dit konung Birger följde.

Fortsättning af kriget med Norge.

Thord Unge, densamme på hvars gård hertigen hvilade
öfver på sitt tåg mot Norge, var af honom satt till
slottshöfding på Konghäll, när Danskarne inbröto i
Småland med sin stora här. Flere Norrmän än denne
hade hertigen vunnit för sig vid sina besök i Norge,
men underrättelserna äro emellertid för sparsamma
för att förklara, huru hertigen kunde öfverlemna en
så vigtig ort som Konghäll i en Norrmans hand. Också
gick försvaret derefter.

När konung Hakon kom, fruktade Thord Unge för sina
många gods i Norge och uppgaf derför slottet; men
han visste tillika så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free