Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tal kom för Birgers öron, der han vistades hos sin
svåger i Danmark, och på våren år 1309 kom konung
Birgers kapellan Andreas till Sverige för att
tillkännagifva för biskoparne i Skara och Linköping
konungens skrifvelse till påfven om orättmätigheten af
deras domsrätt öfver honom, hvarjemte konungen sjelf
skref till erkebiskop Nils Kettilsson i samma ärende,
utbedjande sig dennes råd, hvad han ansåg vara för
konungen gagneligast.
Konungens i skrifvelse till påfven anföra vi här.
»Det har» – skrifver han – »genom trovärdiga och
ärevördiga män kommit till min kunskap, att biskop
Bryniolf i Skara och biskop Knut i Linköping vilja
låta kyrkans dom gå öfver mig, emedan jag skall
hafva svårt förbrutit mig mot mina bröder och icke
hållit det upprättade fördraget mellan mig och
dem. Vid Gud och mitt samvete svär jag, att jag icke
vet mig skyldig till något brott emot mina bröder,
och de nämnde biskoparne kan jag icke erkänna som
mina domare. Flera orsaker förefinnas att göra dem
misstänkte. De äro mina bröder förbundne med tro och
huldhet, de göra hvarken i det ena eller andra något,
som är emot mina bröders vilja, och äro i råd och dåd
deras män. Onde rådgifvare hafva kommit mina bröder
att trakta efter min krona, såsom jag af erfarenheten
har rönt. Många andra skäl till misstankar finnas
äfven, och jag både kan och vill i sinom tid och på
sitt ställe framlägga dem allesammans. På det att
de nämde biskoparne icke måtte leda sina hotelser i
verkställighet och företaga något emot mig, ehuru de
med full rätt ej kunna det, hänskjuter jag min sak
under romerska stolens skydd.»
Konungens vittnen, hvilka tillika med honom
underskrifvit och med sina signet stadfäst denna
skrifvelse, voro: konung Erik Menved, biskoparne
Christian af Ribe, Peder af Viborg och Nicolaus af
Burglöm samt konung Eriks kansler, Brother.
Häfderna nämna icke, hvilken verkan denna åtgärd af
konungen haft.
Andra förhållanden gjorde, att utsigterna snart
började ljusna för honom. Det var den utbrutna
oeningheten mellan hans bröder och konungen i
Norge. Den första följden af denna oenighet var ett
närmande mellan Danmark och Norge. Och så hölls
mötet i Köpenhamn den 17 Juli år 1309.
Vid midsommartiden hade sändebud från konung Hakon
kommit till Köpenhamn för att underhandla om fred och
förlikning med Danmarks konung. Dessa underhandlingar
bedrefvos raskt, och redan den i Juli voro
fredsvilkoren färdiga.
Kort derefter i medlet af Juli månad kom konung Hakon
sjelf till Köpenhamn och stadfästade då sjelf det
förut utarbetade samt af hans sändebud och danske
konungen undertecknade fredsförslaget.
»Till bekräftelse på freden» – så lyder fredsslutet
– »skulle konung Hakon gifva sin förstfödda äldsta
dotter Ingeborg till gemål åt konung Birgers äldste
son, junker Magnus, och Hakon skulle förklara denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
