Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marsken nedlägger sitt riksförmynderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marsken nedlägger sitt riksförmynderskap.
Marsken hade nu i flera år varit enkling efter sin
första hustru Birgitta, med hvilken han hade den ofvan
nämnda dottern Christina och ännu en dotter Margareta,
som blef gifven åt Knut Folkesson. Nu fick marsken
lust att träda i nytt äktenskap, och denna gången
med en förnäm utländsk furstinna, grefve Ottos af
Rawensberg dotter Helvig.
Sedan marsken fått ett godt svar på sitt frieri,
skickade han emot grefvinnan till Lybeck flera svenska
riddare och bland dem grefve Jakob af Halland. De
svenske herrarne mottogo på marskens vägnar bruden
af hennes faders hand – ty han hade sjelf beledsagat
henne dit – och så seglade de med henne hem till
Sverige och marsken.
Det var i Stockholm år 1303, som marsken firade sitt
bröllop med grefvinnan Helvig, ett präktigt bröllop
efter tidens sed, der intet var sparadt för gästernes
undfägnad. Bland gästerna såg man äfven konungen och
hertigarne.
Morgonen efter bröllopet gaf marsken sin brud till
morgongåfva godset Gvin med elfva derunder lydande
gårdar och många qvarnar, ållonskogar och fisksjöar.
När nu tredje dagen efter bröllopet kom och redan
många ridit från staden, då samlade sig konungen
och hertigarne, jemte de förnämste männen i riket,
på marskens anmodan uti ett enskildt rum.
Marsken tog här till orda. »Eder fader», sade han
till konungen och hans bröder, »satte mig, när han
dog, att vårda edra borgar och edert land. Jag har
efter förmåga sökt befordra edert väl och rikets,
och med vett och vilja har jag icke svikit konung
Magnus’ förtroende. Står det icke väl till, är
det mig ledt; är det godt i landet, så är det för
ingen så ljuft som för mig. Men nu är jag gammal
vorden och trött af åren och behöfver ro, jag beder
eder derför om orlof. Nu är eder af nöden en yngre,
dugande man. Gerna vill jag dock fortfarande tjena
eder och fara till hofvet, när jag får bud.»
Konungen och bröderne och alla de närvarande med en
mun tackade honom för den vård, han haft om riket,
och sade: »Ingen finnes, som så väl kan se för riket,
hvad som är det till godo.»
Emellertid blef der fråga om att hertigarne, konungens
bröder, skulle tillträda sina hertigdömen. Den äldre,
Erik, hade fått faderns hertigdöme Södermanlad,
den yngre Finland. Och hertigarne tillträdde sina
hertigdömen, såsom konungen, deras broder tillträdde
riket, och de utvalde till sin drots Ambjörn
Sixtensson att vårda deras angelägenheter, medan
marsken fortfarande stod qvar vid konungens sida.
Och så slutade bröllopet i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
