Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Ladulås och grannrikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å ena och Norge å den andra sidan. Norrmännen härjade
på kusterna af Skåne och Jutland, och handelsstäderna
förbjödo och hindrade all införsel till Norge, så
att der uppstod mycken nöd och brist.
Erik Presthatare var då konung i Norge. Han hade
fått sitt namn af den strid, han hade med sitt lands
erkebiskop och två biskopar, hvilka måste rymma
landet. Sedan han emellertid såg, att hans land led
mera skada än gagn af hans strid om sitt mödernearf,
vände han sig till konung Magnus i Sverige med
anhållan om hans bemedling.
En man, som i denna fejd särdeles utmärkte sig och
hvars namn och bedrifter omtalades, besjöngos och
beundrades öfver hela Norden, var Alf Erlingsson. Vi känna
till både honom och hans fader Erling.
Hos den senare lemnade konung Valdemar sin unge son
Erik, då han som flykting efter slaget vid Hofva
uppehöll sig i Norge, och så väl Erling som sonen
Alf voro närvarande på mötet i Konghäll år 1276,
der konung Magnus Lagabäter förgäfves sökte förlika
Valdemar och Magnus.
Alf Erlingsson åtnjöt stor ynnest hos Magnus Ladulås
och hade någon tid uppehållit sig i Sverige. Uti detta
krig utrustade han en flotta och lade sig med den i
Öresund, der han plundrade alla förbifarande köpmäns
skepp, både danska, tyska och andra. År 1285 sköflade
han Horsens på Jutland och Kalundborg på Seland.
De wendiska städerna utrustade mot den djerfve
mannen en flotta af icke mindre än trettio skepp,
men den stora flottan uträttade intet. Hon lade
sig vid Helsingör för att vaka öfver inloppet till
sundet. Men under tiden for Alf fram, som han brukade
på stränderna af Bält, och återvände med stort byte
till Norge, der han 1286 af konung Erik blef upphöjd
till jarl. Den wendiska flottan återvände efter åtta
veckor utan att hafva uträttat något och utan beröm.
En af Alf Erlingssons många bedrifter skildrar
folkvisan så:
Herr Alf han gångar, en ädeling,
både till stämma och ting.
Kännen I Alf?
Herr Alf han låter en snäcka göra,
till röfvande å hafvet han vill den föra.
Kännen I Alf?
Så seglar han öfver böljor klara,
för en fribytare vill han vara.
Alf ritar kors i hvita sanden,
så i framstäf han lopp, så for han från stranden.
Han ser, der han månde i framstäf stånda,
för Köpenhamn ligga snäckorna många.
Herr Alf han for ut i sjön så vida,
han vet de stigar, der skeppen skrida.
»Der borta jag nio skepp ser gå,
allt gods är mitt, som fins deruppå.»
Så sätter han sig allena i båt
och ror de nio snäckor emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
