Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gå, broder, och uppsök svinen; med dessa har du
större likhet än med menniskor; vältra dig med dem
i smutsen, gif dem din hopspunna regel och blif
predikare för dem!»
Franciscus skall bokstafligen hafva efterkommit
påfvens befallning. Men omedelbart derpå återvände han
och inträdde i konsistorium inför påfven. »Herre»,
sade han, »jag har gjort, som du befalt; bevilja
mig nu min bön.» – Påfven studsade. Han greps af
förundran öfver mannen. Derhän hade han ej trott
menniskoviljan nog fast att kunna gå. Emellertid
skall han hafva öfverlagt med sina kardinaler och
slutligen gifvit sitt muntliga bifall till den nya
orden. – Men först hans efterträdare Honorius III
skall hafva offentligen och formligen erkänt så väl
Franciskanerna som Dominikanerna.
I enlighet med sin stiftares grundtanke voro
Franciskanerne en tiggarorden och af en helt
annan art än de äldre. De verkade mera omedelbart
på folket. De gingo omkring i bygden med sin påse
på ryggen; der fans ingen stuga, på hvars dörr de
icke klappade, der fans ingen man så usel, att ej
tiggarmunken kallade honom broder. Sjelfve kallade
de sig, utom Franciskaner, äfven minoritermunkar, det
vill säga de mindre bröderne, bevisande dermed sitt
ödmjuka sinne. Hos oss fingo de namnet gråbröder.
Detta namn fingo de af den askgråa färgen på deras
drägt. De gingo nämligen högst torftigt klädda. De
buro en rock, som närmast liknade en säck och var
om lifvet hopbunden med ett rep. Bak till upp vid
halsen hängde en karpus, som kunde dragas öfver
hufvudet. Helt visst egde gråbröderne kloster i vårt
land inom första hälften af det århundrade, hvarmed
vi sysselsätta oss.
På Kedjeskär synas gråmunkarne redan före konung
Magnus’ tid hafva haft sin första klosterstuga. År
1270 – säges det i deras klösteranteckningar
(minoriterbrödernes i Stockholm diarium) – lades
här grunden till ett kloster åt deras orden. Konung
Magnus skänkte dem icke blott hela denna holme, utan
äfven den motliggande stranden och det mellanliggande
vattnet allt intill vestra stadsmuren, det vill säga
nära intill den nuvarande Vesterlånggatan. Ingen
af stadens invånare finge der påla eller bygga
hus längre ut i vattnet, än som redan var bygdt,
för så vidt som han icke dertill fick särskildt
tillstånd af gråbröderna. Dessutom skänkte konungen
dem sina stenhus på Norrmalm, äfvensom en viss del
af malmen, att derifrån hemta lera och sand till sin
kyrkobyggnad, vidare sin gård Snyterstad, samt en
tomt på Södermalm och åtskilliga öar till vedhygge
för klostrets räkning.
Här i detta kloster hade konung Magnus utvalt sitt
hvilorum.
Clara kloster. Utom tvänne gråbrödrakloster i Arboga
och i Linköping stiftade konung Magnus äfven ett
nunnekloster af samma orden, nämligen S:t Clara
kloster på Norrmalm vid Stockholm. Hela den delen af
Norrmalm, som sträckte sig från Norrström i söder
intill nuvarande Kungsbacken i norr samt ifrån
»träsket» (nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
