Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnen ur det enskilda lifvet, utgörande bidrag till den tids historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om denne lagman Bengt, som var Birger jarls broder
och konung Valdemars farbroder, samt befryndad med
de mäktigaste och mest ansedda slägterna i landet,
förmäler sägnen, huru som han lärt känna en jungfru
af utmärkt skönhet samt dertill god och from, så
att hennes like väl knappast stod att finna. Hon
hette Sigrid, men kallades allmänt den fagra för sin
skönhets skull.
Lagman Bengt fattade kärlek till jungfrun, och för
hennes skönhet och fromhet och öfriga goda egenskaper
glömde han alldeles sin förnäma slägt. Han gifte sig
med den fagra Sigrid.
Enligt sägnen voro de förnäme på den tiden, liksom de
äfven sedan dess hafva varit, mycket rädda om sitt
anseende, synnerligen att sätta någon fläck derpå
genom att få en lågbordad in i slägten. Och lagman
Bengts slägt mottog med största misshag underrättelsen
om hans giftermål. För att visa lagmannen detta sitt
missnöje och tillika göra spe af hans unga husfru
skickade de till honom en kjortel af det kostbaraste
gyllentyg, men uti hvilken var insydd en våd groft
vadmal.
Herr Bengt blef ej förtörnad öfver denna skymf,
utan lät öfversy vadmalsvåden med guld och perlor,
så att den blef mycket dyrbarare än hela den öfriga
kjortelen, hvarpå han skickade den åter. Häraf
uppretades den stolta slägten ännu mera, och stor
oenighet hotade att utbryta mellan slägtmedlemmarna
af denna anledning.
Birger jarl, den mäktigaste i slägten, liksom han
var det i riket, tog då saken om hand och drog ned
till Ulfåsa. Han ville se och personligen lära känna
den qvinna, som kunnat så förblinda hans broder, att
denne för hennes skull vågade trotsa hela slägten. Och
en vacker dag fick man se, hvar jarlen med ett stort
följe af förnäma herrar kom ridande fram på vägen åt
Ulfåsa gård.
Redan förut hade underrättelsen om jarlens tillämnade
besök hunnit broderns gård, och då Bengt ej rätt
visste, hvar han hade jarlen, ej heller hade makt att
stå honom emot, drog han bort från gården och gömde
sig i skogen, lemnande åt Sigrid att på ett vördsamt
sätt mottaga jarlen och söka blidka honom, om han
var vred. På Bengts inrådan prydde sig derför Sigrid
med de präktigaste kläder och smycken, och var hon då
så skön, att man ej kunde få se någon skönare. Och så
gick hon ned för högan lofts bro att mottaga jarlen,
när denne med sitt följe red in genom borgporten.
När jarlen kommit in på gården och fick se den sköna
frun, höll han stilla en stund, steg så af hästen,
gick fram och helsade höfviskt sin svägerska. Derpå
fördes han och de medföljande herrarne in i huset, der
en riklig undfägnad väntade dem. Och när jarlen fick
tillfälle att tala med Sigrid, blef han så rörd af
hennes skönhet ocn ädla höfviskhet, att han slöt henne
i famn och sade: »Hade ej min broder Bengt förekommit
mig, hade jag sjelf fått lust att göra det valet!»
Nu efterskickades lagmannen, och det blef ett det
gladaste möte mellan båda bröderna. Och när den
förnäma slägten fått veta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
