Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Birger jarl och Valdemar. Valdemar Birgersson väljes till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grunderna för Ivars förslag, dertill kan man sluta
af hvad han sedermera yttrade till jarlen.
Ivars förslag mottogs med bifall, och Valdemar blef
vald till konung. Det skedde på åttonde dagen efter
konung Eriks död eller den 10 Februari 1250, och var
Valdemar då tio år gammal.
Jarlen befann sig, när detta skedde, ännu i
Finland. Vi veta redan, att bud sändes till honom
med tidender om konung Eriks död, och det är
sannolikt, att samma bud medförde underrättelsen om
konungavalet.
Vare härmed huru som helst, säkert är att jarlen i
Finland fick underrättelsen om både det ena och det
andra. Och den mäktige mannen upplågade af häftig
vrede öfver hvad han fick höra. Han var den förste
mannen i riket, hvem djerfdes afgöra om tronföljden
honom ohördan? Hans egen son, sade man, var vald till
konung! – Hvem djerfdes ingripa i hans rättigheter
som fader och honom ohördan förfoga öfver hans sons
öde? – Detta var något, som högligen förbittrade
jarlen. Hade han dertill sjelf hyst tankar på
konungakronan – något som med hans kraft och stora
egenskaper förefaller ganska sannolikt – skulle denna
omständighet i sin mån bidraga att väcka harm i hans
själ. Man hade vid afgörandet af rikets vigtigaste
angelägenhet helt och hållet förbigått den man,
som höll hela rikets öde i sin hand.
Mörk var jarlen till sinnes, när han lemnade Finland
och begaf sig till Sverige. Man kunde väl se, att
något tyngde på hans stolta själ. Må hända rufvade
hos honom tanken att göra om alltsammans.
Hemkommen till Sverige, sammankallade han de af
landets store, som varit närvarande vid det bråda
konungavalet. I skarpa ordalag förebrådde han de
församlade herrarne hvad de dristat sig att företaga
under hans frånvaro. »Mig oåtspord», sade han, »hafven
I tagit eder ett sådant värf före att kora min son
till konung, ett barn, som hvarken kan råda för sig
sjelf eller andra. Hvem är den» – så slutade den
vredgade jarlen – »som vågat taga sig slikt före?»
Herr Ivar steg fram och besvarade jarlens ord. »Det
har jag gjort», sade han. – »Vi veta att du är en
gammal man, närmare att dö än din son. Han är af
konungastam och ättboren till riket. Men är det nu så,
att hvad som skett misshagar dig, så tag din son igen,
och gör af honom hvad du vill. Vi månde väl veta att
få oss en konung honom förutan.»
De uttalade orden syntes på jarlen göra ett djupt
intryck. Han förblef tyst en stund, liksom om han
begrundat något inom sig. Slutligen frågade han:
»Och hvem viljen I då taga till konung?» – Herr Ivar
svarade: »Under den kjortel jag bär skulle jag väl
ock kunna framskaka en konung!»
Till dessa ord af herr Ivar svarade jarlen intet. Men
det som var gjordt fick bestå. Valdemar förblef
konung och jarlen styrde riket såsom han begynt
redan under konung Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
