Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskoparne, fingo endast väljas af domkapitlen. Se der
i korthet presteståndets ställning i vårt land,
sådan den var vid detta tidehvarfs slut och sådan
den förblef medeltiden igenom. Ty kyrkans ordnande
var med detta tidehvarf i vårt land afslutadt.
Stift och socknar var en kyrklig indelning,
som vi af det föregående redan sett vara
verkstäld. Vestergötlands biskopsstift – säger Snorre
Sturlesson – hade 1100 kyrkosocknar. Namnen på dem
äro till största delen de ännu fortlefvande. Likaså
voro Östergötland och Småland äfvensom de gamla
Svealandskapen indelade i socknar. I Dalarna rådde
ännu hedendom och naturligtvis äfven i det nordligare
Norrland.
Biskopen stod i spetsen för stiftet. Främst bland
biskoparna stod erkebiskopen i Upsala. Omkring
biskoparna bildade sig domkapitlen. Der sådana icke
funnos, skulle de ofördröjligen inrättas, beslöts det
år 1248. I de särskilda församlingarna tjenstgjorde
vanligen så kallade presbyterer, någon gång biträdde
af diaconi. Af det förra ordet hafva vi fått vårt
prest (på gammal svenska prester), af det senare blef
vårt djekne (på äldre svenska diakn). Äfven prostar,
på den tidens svenska provaster, nämnas för denna
tid.
I afseende på prestvalen må nämnas, att
biskoparne före 1248 valdes af folket och
insattes i sitt embete af konungen medelst
förläning af ring och staf. Efter 1248 var den
verldsliga maktens inflytande på biskopsvalen föga
betydligt. Domkapitlets kaniker välja dem och påfven
stadfäster valet. Sockenpresterne åter tillsattes
enligt urgammal sed af församlingarna. Dock utöfvade
biskopen härpå ett visst inflytande. Biskopen skulle
undersöka den af församlingen kallades skicklighet
och gifva honom bref på kyrkan. Befans den kallade
oskicklig, eller hade församlingen icke kallat honom
inom en viss tid, så utsåg biskopen prest.
Tionden. Kyrkan var ej blott fri från skatt, men
hon uppbar skatt. I kristendomen hade öfvergått
och upptagits det Gamla Testamentets bud, att »af
all landets säd, af frukten på träd, af fä och får
och allt det under herdestafven går» skulle såsom
en helig Herranom tillhörande tionde gifvas till
templet, d. v. s. prester och leviter såsom templets
tjenare och Herrans ombud på jorden[1]. Och denna
lära om tionden inskärptes helt visst lika noga,
som hvarje annan troslära. Den blef äfven predikad i
Sverige. Om sättet för denna beskattnings införande
hos oss känna vi dock föga. Att det icke skett
alldeles utan motstånd, kunna vi tänka oss. Att
från den sjelfständige och styfsinte bondens åker
bortföra tiondedelen af hans skörd, kunde väl hafva
sina svårigheter. Men urkunderna förmäla intet derom.
Helt visst gaf allmogen på allmänt ting sitt
bifall till tiondens utgående. Biskopslängden vid
Vestgötalagen talar om biskop Jerpulf, att han var
den förste, som fick tionden beviljad af bönderna,
»dertill fick han dom på tinget, först då ting hafdes
och hölls vid Askubeck».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
