Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket - Solsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna afväga guldet eller silfret. Till
och med de utländska mynt, som här blifvit
hittade i så stor mängd, gingo ej efter
något visst prägelvärde, utan vägdes.
Solsången. Stående på den breda tröskeln mellan
hedendomen och medeltiden, anse vi oss ej bättre
kunna afsluta detta tvåhundraånga mellanskede i vår
historia än med anförandet af en sång, som likaledes
står på samma öfvergångspunkt. »Den är en faders
röst ifrån ljusets hem till sin son, som ännu lefde
på jorden. Den tolkar troget den tid, då kristendomen
såsom kyrka och tro upplöser hedendomens välde. Stödd
på Nordens hårda verklighet, herskar väl ännu den
gamle i verlden, och den kristna kärleken röjer sig
icke i de jordiska förhållandena. Men Valhall och
dess gudar, einheriar och vapenlekar nämnas icke mer;
englar och goda själar omgifva en Allfader, som icke
öppnar de saligas boningar för våldsamma bragder,
utan för fridsamheten. – Ur djupet af en annan verld
samkar den kristna tron de krafter, hvarmed hon skall
fästa sitt välde på jorden.»
Solsången innehåller liksom Havamal råd och lärdomar
för lifvet. Detta är en grund, hvarför vi här anföra
den. En annan är den, att sången är för oss en målning
af sin tids tänkesätt och lifsåskådning.
Solsången.
1. Gods och lif röfvade
från menniskors ätt
den grymme
våldsverkaren:
öfver den vägen,
som han vaktade,
mäktade ingen
lefvande komma.
2. Ensam han oftast åt,
aldrig bjöd han
annan till måltid,
förr än trött
och maktlös
kom från vägen
gångande främling.
3. Dryck behöfvande
sade sig vara
och hungrig mycket
trötte mannen.
Rädd i hjertat,
han låtsade tro
den som förr
hade svekfull varit.
4. Mat och dryck
gaf han den trötte,
allt af redligt hjerta.
På Gud han tänkte,
godt han beviste,
ty han aktade
slug vara.
5. Upp stod den andre,
ondt han tänkte
ej, sitt behof
han tacksamt mottog.
Hans sinne svallade,
sofvande mannen,
den varsamme,
mördade han.
6. Himmelens gud
bad han sig hjelpa,
när han vaknade
dödligt slagen.
Men den fick
hans synder vidkännas,
som honom saklösan
hade svikit.
7. Heliga englar kommo
från himlen ofvan,
togo hans själ till sig;
i det rena lifvet
skall han evigt lefva
med allsmäktigan Gud.
8. För rikdom och helsa
råder ingen,
fast honom lyckligt
månde gånga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
