- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
336

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan I Sverkersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emot fiendens stora mängd. Jarlen stupade och jemte
honom biskop Carl och hela besättningen, så att endast
några få undkommo till Danskarna i Reval.

Den tilldragelse vi nu gå att beskrifva timade må
hända efter konung Johans död, men dels emedan den
vanligen hänföres till hans regering, dels till följd
af densammas rara sammanhang med nyss föregående
berättelser anse vi här vara stället för densammas
nedskrifvande.

Ekerön i Mälaren låg ett gammalt folkungagods,
som hette Askanäs. Det egdes af en jarl vid namn
Johan. Han hade länge legat ute i strider med Ryssar
och Ingrer[1].
Under hela nio åren hade han varit
borta, innan han återvände till hemlandet och sin gård
Askanäs. Men första aftonen efter hans hemkomst lade
en estländsk sjöröfvarflotta till vid Ekerön. Esterne
gingo i land, öfverföllo Askanäs gård och ihjelslogo
Johan jarl.

Jarlems hustru lyckades dock undkomma. Hon var en
modig och behjertad qvinna, och när hon kommit till
det gent öfver Mälaren liggande Hunhammar[2],
likaledes ett gammalt folkungagods, samlade
hon i största hast så mycket folk hon kunde och beslöt öfverfalla
Esterne och hämnas sin mans död.

Sjöröfvarflottan låg i det smala sundet strax sydost
om Ekerön mellan Södermanland och en liten holme, på
hvilken nu Kungshatt[3] ligger. Här föll den raska frun
öfver dem med sitt folk så hastigt och så oförutsedt
och stridde med en sådan tapperhet och ett sådant mod,
att sjöröfvarne ledo ett fullkomligt nederlag. Ingen
enda af dem undkom. Ännu i dag bevara namnen Estaskär
eller Estklippan, Estbrötet minnet af fruns raskhet
och sjöröfvarnes nederlag.

Biskop Vilhelm af Modena besökte såsom romerska
stolens legat år 1225 Lifland och Estland. Just som
han stigit ombord för att efter fullbordadt värf
anträda återresan till de tyska östersjöstäderna och
fartyget endast väntade på gynnande vind, fick man
helt plötsligt se ett af dessa otaliga sjöröfvarskepp,
som då svärmade omkring alla Östersjöns kuster. Det
var från Ösel och kom nu hem från Sverige, lastadt
med byte och fångar.

Biskopen sporde närmare efter underrättelser om dessa
sjöröfverier, och han ryste tillbaka för hvad han
fick höra. De olycklige fångarne rönte den råaste
behandling. De fångna qvinnorna voro ett mål för de
mest djuriska lustar, och sedan de blifvit skändade,
delades de som trälinnor mellan röfvarne sjelfva
eller såldes till andra hedningar.


[1] Invånare i Ingermanland.
[2]
I Botkyrka socken. Lemningar af en borg finnas ännu på godset.
[3]
Vid gården öfverst på en klippa, som
stupar brant ned i hafvet, är uppsatt en hatt af
jernblock. Om betydelsen af detta minnesmärke
äro gissningarna många. Något bestämdt om
uppkomsten af detsamma känner man icke. Enligt en
sägen skall under striderna mellan Olof Skötkonung
och Olof Haraldsson en svensk krigare afslagit
den norske konungens hatt; enligt en annan skall
detta minnesmärke syfta på någon händelse under
Erik Väderhatt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free