- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
320

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker II Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ock manfallet blifva större på den danska
sidan. Konung Sverker såg sin svärfader Ebbe Sunesson
falla, och efter honom de ädla herrarne Lars och
Jakob Sunesson. Äfven Ebbe Glug, en af de danska
fältöfverstarna, låg bland de döda. Sedan vann Erik
Knutsson den fullkomligaste seger. »Aldrig hade jag
förr det trott, att de svenske skulle så mig bida»
– låter folkvisan Sverker utropa.

Konung Sverker, erkebiskop Valerius och Pehr Sunesson
voro bland de få, som undkommo från det med döende
och döda helt och hållet betäckta slagfältet. Något
förföljande kom ej i fråga. Der voro inga att
förfölja. Så fullkomligt var Danskarnes nederlag. Man
såg blott här och der en och annan draga sig från
valplatsen.

Folkvisan säger om danska hären:

När som de redo till Valaberg,
så voro de tolftusen krigsmän;
men när de kommo tillbaka igen,
så voro de inte mera än fyratiofem,


Och om konung Sverker:

Han springer uppå hästen grå,
femton mil han rider fram,
innan han tillbaka såg.
Ute stå de danska fruar,
de vänta sina herrar hemkomma,
Hem kommo hästarna blodiga,
och sadlarna voro alla tomma.


Minnet af slaget och segern utplånades ej lätt ur
svenska folkets minne. Berättelsen om detsamma gick
från far till son, och ännu på Gustaf Vasas tid hördes
visor sjungas om slaget och Danskarnes nederlag. En
har bibehållit sig till våra dagar och sjungits äfven
inom Danmark. Den danska visan, som är fullständigare
än den svenska, slutar med följande verser:

Konung Sverker vinker genom gylden hjelm
»Have nu denne strid en ende!
Flyktig man ej mister sitt mod,
han kan en gång omvende.

Mine fiender ere slagne, mine Mage[1] ere döde,
men lever han Sverker år och dag,
han kommer igen till lande.

Her er tabt og her er vunden,
her sörjes på begge sider;
så vel tror jeg Dan-konung god,
till honom jeg henrider.

Min fader er slagen med falsk och svig,
och skal jeg landet römme,
så ilde skal det de oplandske bönder
og deres medfölg bekomme.

Og förr skal jeg lade mitt unge liv
og blod og and udgive,
forend jeg skal trädo fra kongeligt navn,
mine fiender det overgive.»


Det är folkvisans uppfattning af konung Sverker. Hans
hjerta är fullt af sorg, när han ser sina tappra
fränder ligga slagna omkring sig och slaget
förloradt. Men vid sidan af sorgen uppspira mod och
hopp om bättre lycka och det fasta beslutet att med
svärdet vinna denna lycka eller ock sätta lifvet
till.

Man visar i trakten ett kärr, kalladt Helveteskärret,
der de flyende


[1] D. ä. slägtingar i allmänhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free