Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sverker II Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hören I, stolts Elin lilla,
I lofven min broder eder tro.»
Men konungadottern svarade:
»I tigen herr Knut Folkesson.
I sägen inte så,
jag hafver det ofta tillförene svurit,
herr Sune skall mig aldrig få.»
Snart kommo de till Sune Folkessons borg, och stolts
Elin måste der blifva hans brud.
Äktenskapet blef dock icke lyckligt. I hela 15 åren
lefde de tillsammans, »men stolts Elin lefde sig till
daglig sorg», och till slut blef förhållandet mellan
henne och hennes man sådant, att icke ett godt ord
vexlades dem emellan.
Slutligen en dag – det var på femtonde året af deras
äktenskap om en onsdagsafton – blef fru Elin häftigt
sjuk, och hon bad innerligen till Gud, att det måtte
snart lida med henne. När plågorna tilltogo, sade
hon till tvänne sina tärnor:
»I bedjen herr Sune Folkesson
i stugan inför mig gå!»
Tärnorna gingo då inför herr Sune och framförde
sitt ärende. Sune sprang genast upp, der han satt
omgifven af sina gäster, och gick i frustugan in,
klädd i skarlakanskinn. Han sporde då fru Elin:
»Hvi sänden I mig bud så brådt,
att jag skall gå från gäster min?»
Fru Elin svarade härtill:
»Jag hafver ett sting i min sida fått,
jag hoppas att jag skall dö;
jag tackar Gud Fader i himmelrik,
som mig löser af all min nöd!»
Den stränge herr Sune blef slagen af dessa den
lidandes ord. Han klappade henne sakta på snöhvitan
kind och sade:
»Förlåt mig all min skuld och brott,
aller kärestan min!»
Minnet af femton års långa lidanden grodde dock för
djupt i den döende fru Elins hjerta. Hon svarade så:
»Jag skall eder aldrig förlåta
allt för den stora harm,
att I toge min tjenstemö
och lade henne på eder arm.»
Herr Sune strök ännu en gång sin hustru på
hvitblommand kind och båd henne om tillgift.
»Ack, förlåt mig all min skuld och brott,
jag beder dig, käresta min!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0320.html
