Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen talte till liten smådräng:
Den lilla grön lind –
»du hämte mig in de stålpiskor fem!»
Den lilla grön linden hon sörjer.
Och konungen hade ej förr tält de ord –
Den lilla grön lind
så föll liten Kerstin döder till jord,
Den lilla grön linden hon sörjer.
Liten Kerstin skall konungen då låtit begrafva i
Vesterviks kloster och der satt Buris i fängelse,
fästande honom vid muren med jemt så pass långa
kedjor, att han kunde nå hennes graf.
Om folkvisan verkligen handlar om denne Buris, denne
Valdemar och denna Sofia, visar den, huru lätt en
händelse kunde helt och hållet förvridas, när den
på folkets mun hade sitt enda lif. I allmänhet är
det endast hufvudtråden, som är sann i alla dessa
muntliga öfverlemningar; biomständigheterna äro
blott tillsatser, gjorda på olika tider och af olika
personer, utan att någon kan uppgifva huru. Likvisst
bör å andra sidan medgifvas, att vi känna föga om
denna händelse, öfver hvilken ett dunkel hvilar.
Sedan Buris blifvit fängslad, sammansvuro sig Magnus,
Knut och Carl emot Valdemar, åsyftande ingenting
mindre än att rödja konungen och hans barn ur
vägen. Sammansvärjningen blef dock genom tvänne
krigares oförsigtighet upptäckt, och de förbundne
måste fly. Magnus begaf sig till Tyskland, men Knut
och Carl togo vägen till Sverige till Vestergötland,
der de träffade den mäktige jarlen Birger Brosa,
med hvilken de räknade slägtskap[1].
Medan de vistades hos jarlen, kom Magnus åter
till Danmark från Tyskland, bekände för Valdemar
sin förbrytelse och fick nåd. Men kort derefter
upptäcktes det, att han stod i förbindelse med
Knut och Carl i Sverige, hvarför han blef insatt i
fängelse på Sjöborgs slott i norra Seland. Ungefär
vid den tiden kom den gamle erkebiskop Eskil från sin
utomlandsresa, hvarunder han i 3 års tid uppehållit
sig i Clairvaux. Underrättelsen om hans dottersöners
deltagande i sammansvärjningen mot konungen gjorde
på den gamle mannen ett våldsamt intryck, och då
han förgäfves med sina böner sökt vinna nåd för dem,
greps han af en så häftig rörelse, att han för någon
tid mistade talförmågan. Valdemar förblef obeveklig
och lät döma de
[1]
Denna slägtskap åskådliggöres sålunda:
<img>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0298.html
