Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han till häst och red fram mot förhuggningen,
brinnande af harm mot de djerfva bönderna, som vågade
tillspärra vägen för honom. En af hans höfdingar vid
namn Nils Dotta sökte dock lugna honom, menande det
vara bättre »att först utkunskapa allt och gå varliga
fram». Men detta ökade konungens häftighet. »Nygifte
män äro alltid de fegaste», svarade han, syftande
dermed på Nils, som dagen före aftåget från sitt
hem hållit bröllop. »Jag skall våga det, konung,
som du icke dristar dig till!» svarade Nils. – Då
Danskarne nu kommo ridande mot passet, stego de af
hästarna för att till fots storma förhuggningen. Men
bönderne, som stodo ofvan på bråten som på en mur,
mottogo de stormande med stockar och spjut. Striden
blef häftig. Nils Dotta framgick dristeligen,
och i djerfhet och mod kunde ingen mäta sig med
honom. Slutligen fälde honom ett spjut till marken. Så
aftvådde han sin konungs skymfliga tillmäle. Så
gick det äfven med andra, som sökte framtränga mot
bönderna. Konungens missnöje ökades med motgången,
och när det blef mörkt, lät han blåsa till återtåg.
Följande morgon ville Danskarne förnya anfallet,
men då de kommo till förhuggningen, hade bönderne
öfvergifvit den, så att de fritt kunde tåga
derigenom. Det var dock icke det enda hindret,
som mötte dem på deras väg. De tilltogo tvärtom
i mängd och svårighet, ju längre de framträngde,
så att konung Sven till slut började frukta att se
hela sin krigshär förstöras eller upplösa sig af sig
sjelf. Då beslöt han att hastigt återtaga till sitt
land igen. Han delade till den ändan hären, så att
en del följde med honom genaste vägen till Skåne,
medan den öfriga hären skulle under anförande af den
ofvannämnde halländske höfdingen Carl och hans broder
Knut verkställa sitt återtåg genom Finveden.
Det var mot dessa genom Finheden återtågande Danskar,
som Blända uppträdde. Hon samlade omkring sig hela
bygdens qvinnor och tillredde med dem ett stort
och präktigt gästabud för Danskarna. Dessa läto
sig allt väl smaka och sutto långt in på natten vid
gästabudsborden, tills de slutligen, rusiga af det
myckna och starka drickandet, lade sig att sofva. Då
tände Blända och hennes qvinnor eld på skogen rundt
omkring. Midt i djupaste sömnen vaknade Danskarne af
de sprakande lågorna och rusade upp för att söka sin
räddning hvar och huru de kunde. Men de blefvo så i
grund af höfdingarna nedgjorda, att blott några få
undkommo, som kunde i Danmark berätta om nederlaget.
Enligt sägnen var det i Albo härad och Lekaryds
socken, som denna händelse tilldrog sig, och många
namn der i orten sägas leda sitt ursprung derifrån. Så
skola Dansjön och Dansjöby hafva fått sitt namn af
detta Danskarnes eller Danernes nederlag. Likaså
Grebbebacken, der grebborna, d. v. s. flickorna,
ty så kallas dessa der i trakten, ihjelslagit en
dansk kämpe; Kråkebacken, der Danskarnes lik legat
som rof för kråkorna och vilddjuren. I Skäggelösa by och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
