Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Inge och Blot-Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Viken uppför mot Markerna, tvingade öfver allt,
der han for fram, genom mord och brand bönderna att
hylla sig till konung. Derefter lade han med flottan
in i Venern och byggde på Qualdins ö (nu Kållands ö)
en skans med vallar af torf och groft timmer samt en
graf deromkring. Fin Skoftesson och Sigurd Ullsträng
förordnades till höfvidsman öfver den 300 man starka
besättningen, och sedan kost och alla förnödenheter
blifvit anskaffade, begaf sig Magnus med den öfriga
hären åter till Norge. – Konung Inge syntes allt
härunder intet till. Väl hörde man lösa rykten om
att han samlade en här, och Norrmännen gjorde öfver
hans långsamhet en nidvisa, hvari följande rader
förekommo:
Allt för länge dröjer Inge
med sin stora nederresa;
men långt in på senhösten liknade det sig ännu icke
till, som ryktena skulle blifva verklighet.
Men när vintern kom och isen lagt en brygga öfver
Venern, då fingo de på fästningen en dag se,
hvar konung Inge och hans här tågade fram mot
fästningen. Inge skickade genast och uppfordrade
fästningen, lofvande besättningen fritt aftåg med allt
sitt byte. »Annat lärer konungen få att beställa»
– svarade Sigurd Ullsträng konung Inges bud – »än
att visa oss bort som hjord ur hage.» Inge började
nu belägringen, men skickade snart ett annat bud
till besättningen, lofvande fritt aftåg med vapen,
kläder och hästar, dock att de skulle qvarlemna hela
bytet. Anbudet afslogs, och då grep Inge verket an
på fullt allvar. Grafven fyldes med stenar och träd
under häftigt skjutande från fästningen; brädskjul
eller så kallade flakar uppfördes, hvarunder de
belägrande kunde någorlunda i skydd för de fiendtliga
pilarna och stenarna arbeta på vallens undergräfvande,
och stenar och eldbränder slungades oafbrutet mot
fästningen. Nu ändtligen begärde Norrmännen fritt
aftåg. De erhöllo det, men med qvarlemnande af allt
bytet, utan vapen och i underkläderna. När de så
tågade ut ur fästningen, fick en hvar af dem ett
slag med ett spö öfver länden, något som ansågs för
en stor vanheder. Markmännen underkastade sig åter
konung Inge.
Magnus vredgades högligen, när dessa tidender hunno
honom. Våren året derpå i första islossningen gick han
derför med en stor flotta genom östra armen af Göta
elf upp i Flundre härad till Foxerna. Der steg han
i land och plundrade bygden vidt omkring. Snart kom
dock konung Inge till mötes, angripande Norrmännen med
mycken tapperhet. Dessa stridde i början manligen,
men blefvo snart öfvermannade och spridde sig
omkring under flykten. Vid Fors blef en stor hop
nedhuggen. Konung Magnus sjelf var nära att blifva
fangen. Han bar en röd kappa utanpå harnesket och
var så väl derigenom som af sin stora och ansenliga
växt lätt igenkänlig för de förföljande Svenskarne
hvilka uppbjödo alla krafter för att hinna honom. Vid
hans sida red en man lika stor och högväxt som han
sjelf. Hans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0249.html
