Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 6. Öfversigt af hednatiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behagade skalden Odins välde; men nu är jag tvungen
hata Friggas man, ty vi tjena Krist» – säger klagande
Hallfred Vandrådaskald, som Olof Tryggvasson tvungit
till dopet. Sturle Thordsson, Snorre Sturlesson
brorsson, var den siste isländske skald i Sverige. Han
diktade en sång till Birger jarls ära.
För öfrigt äro bland Islands män märkliga Sämunder,
Are Frode och Snorre Sturlesson. De båda förstnämnde
voro prester, och vi känna redan Sämunder såsom den,
hvilken i sin Edda har gifvit oss läran om våra
fäders gudar. Are Frode har författat en krönika
om Norges konungar, Snorre har skrifvit en Edda,
men derjemte har han ordnat och låtit skrifva de
nordiska konungasagorna eller Heimskringla, hvilket
namn samlingen fått af första ordet i företalet.
Snorre Sturlesson var född 1178 af en slägt, som
räknade sina anor så väl från Ynglingaätten som ifrån
den Lodbrokska[1],
och Sämund var hans farfader,
konung Magnus Barfot i Norge hans morfader. På sin tid
var Snorre Islands vittraste, rikaste och mäktigaste
man och tog den lifligaste del i de strider, som då
delade öns mäktige. Till Alltinget, den sammankomst,
der Islands allmänna ärenden afgjordes, kom han ofta i
spetsen för 1,000 beväpnade män, och icke alltid kan
man säga, att han på ett för sig hedrande sätt gick
till väga i dessa inre strider. År 1219 besökte Snorre
Sverige, diktade en sång öfver Vestgötalagmannen Eskils
hustru Kristina och fick som belöning den fana, som
konung Erik Knutsson brukat i striderna mot Sverker
den yngre. Tvänne gånger var han Islands lagman,
men blef slutligen mördad af sin måg på sin gård
Reikholt på Island natten till den 22 September 1241.
De höra visserligen icke, dessa tre män, till den
tidrymd, inom hvilken våra sagor ligga, men vi hafva
nämnt dem i sammanhang med deras fäderneö, för att
få på ett ställe sammanfördt det vigtigaste ur denna
ös historia.
År 1261, 20 år efter Snorre Sturlessons död,
upphörde hans ö att vara ett fritt och sjelfständigt
samhälle. Norges konungar hade länge kastat lystna
blickar på denna ö; det nämnda året underkastade sig
en del och tre år efteråt hela ön den norske konungen
Magnus Lagaböter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
