Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- Olof Skötkonung och Olof Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säg mig detta än: hvad mena
männen, att af Olof blifvit,
sedan Ormen långe vunnits?»
Gaute svarade: »Olik gissning hafva männerne derom,
och förmena några, att när han kastade sig i hafvet,
tyngde vapnen honom neder, och att han sålunda fick
sin bane, detta är de flestes mening.»
For då blek en blixt den gamle öfver
ögat, och med mäktig stämma sade han:
»icke
har han uti bragd och idrott
varit den, hvarför han kändes,
om han så sig sjelf förgjorde.
Eller tror du ej, att Olof
kunde dela höga böljan,
fastän tyngd af sköld och brynja?
Kunde äfven midt i vattnet
kläda af dem, om han ville? –
Säg mig andra männers mening!»
»Andra mena», svarade Gaute, »att han är af Guds
stora krafter upptagen från jorden eller förd på
andra ställen. När han sista gången sågs af sina män,
der han stridande stod i bakstammen på sitt skepp,
syntes han af ljus omflödad.» – Den gamle gentog:
»Icke är det troligt, norrman!
Ej så helig var kung Olof,
att Guds krafter honom tagit
lefvande till himlasalar.
Många synder hade Olof –
Säg än andra männers mening!»
Gaute mälte: »Sist tro några, att han kraftigt klufvit
vågen och räddat sig på ett skepp, som syntes på något
afstånd från striden. Af okänd hand betaltes lösen för
hans tappra vapenbröder, som fallit i Danernes våld;
många trodde, att den okända handen var Olofs hand.»
«Lefver Einar Tambaskelfer?»
afbröt honom gubben. – »Än han lefver»,
svarade Gaute, »rikaste mannen i Trondelaget.»
Nu ljöd klosterklockan, och den gamle skyndade
dit att bedja. När han återkom, kallade han främlingen och sade:
»När du kommer hem till Norge,
helsa Einar! Ingen stridde
tapprare på Ormen långe.»
Derpå lemnade han den häpne främlingen och gick
långsamt och högtidligt sin väg.
Efter år kom Gaute åter till sitt hemland och talade
der om, hvad han förnummit, och när han för Einar
Tambaskelfer förtäljde den gamle mannens ord, sade
denne med tårar:
»Sannerligen, broder Gaute,
Olof Tryggvasson du skådat!»
Och Einars ord blef folkets ord, och länge gick sagan,
kär för folkets sinnen:
»Fjerran vid den helga grafven
sitter hjelten, konung Olof,
beder väl för Norges folk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0179.html
