Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Jomsvikingasagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid satt Hakon jarl och några hans förnämsta män på en
trästam ej långt ifrån. Som de så sutto, hörde man ljudet af en
bågsträng, som spändes, och i samma ögonblick genomborrades en af
jarlens män af en pil. Ljudet kom från det fartyg, som låg närmast
land, och då man skyndade ned till stranden, fann man på skeppet
Hovard, som med afhuggna fötter stod på knä ytterst vid skeppsranden
och höll en båge i handen. När männen kommo springande, ropade
han emot dem: »Säg mig, föll der någon ned af trästammen?» –
Männen jakade dertill, men då Hovard fick veta, att det icke var jarlen,
utan en af hans män, som satt närmast honom och hvilken Hovard
för hans präktiga drägt tagit för jarlen, sade han: »Var jag den gången
icke så lycklig med mitt skott, som jag hoppades; det var tilltänkt
jarlen.» – »Olyckan var stor nog», svarade männen, »och flera skall
du icke vålla», hvarpå de höggo honom neder i så små stycken,
att han måste hafva dött, hade han också haft hundrade lif.
Hakon jarl likade det i högsta måtto illa, att hans son Erik skänkt
Vagn och hans män lifvet. Men Erik jarl sade dertill, »att huru mycket
det än vore jarl Hakon emot, skulle det dock så vara», och Hakon
måste finna sig deri, ty Erik var den, som mest hade bidragit till
segern. Dock var han mycket missnöjd, och när de bröto upp, skildes
han och Erik från hvarandra i ovänskap.
Vagn vistades den vintern öfver hos Erik, som höll den raske
mannen allt mera kär, och genom honom kunde Vagn äfven uppfylla
den andra delen af sitt löfte. Ty jarlen gaf honom Thorkel Leiras
dotter Ingeborg till äkta, och fick han med henne mycket gods. När
Vagn slutligen lemnade jarlen för att segla hem till Danmark, gaf
jarlen honom ett stort långskepp, fullt utrustadt.
Härmed sluta vi jomsvikingasagan.
Ännu en gång få vi höra talas om jomsvikingajarlen Sigvald.
Men efter slaget i Hjorungavåg var Jomsborgs makt bruten och med
detsamma äfven hedendomen.
Vi stå vid randen af en ny tid. Men innan vi lemna vikingatågen,
må vi kasta en blick på hvad som följde af dem i den allmänna
gången af vårt fosterlands utveckling.
Härvid framstår en enda händelse, hvars vigt och betydelse blotta
namnet angifver. Det är kristendomens införande i Norden. Vi hafva
vikingarne att tacka för den.
Men öfvergången från det gamla till det nya, från hedendom till
kristendom, gick icke med ens. Det är så med allt; inom menniskolifvet,
liksom i naturen, flyter allt så omärkligt i hvartannat, att vi ej
kunna med bestämdhet säga, hvar gränsen går mellan tvänne ifrån
hvarandra väsentligen skilda företeelser.
Redan Ragnars och hans söners saga är den sista på rent hednisk
grund. Sedan börjar en brytningstid mellan det gamla och det nya,
och vi hafva i de anförda sagorna sett mer än ett exempel på, att
tiden var hårdt nära för Valhallagudarnes fall. I en sådan brytningstid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
