Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivar aflade den fordrade eden och skred derefter till
utförandet af sitt uppsåt. Han skaffade sig en hud af
en 8 års gammal oxe, lät den uppmjukas i vatten och
uttänja den, upprepande detta trenne gånger. Derefter
lät han sönderskära huden i fina remmar och
använde allt, hvad han kunde af densamma dertill,
således äfven håret. Med dessa remmar inrymde han en
så vid plats, att han der kunde uppföra en stor
borg. När den blef färdig, kallades den
Lundunaborg och blef berömd som den största i Nordlanden.
Ivar satt sedan i ro på sin borg, och var han så
rik och gifmild, att han utdelade gåfvor med båda
händerna, och dertill så vis, att alla sökte honom
om råd i svåra mål. Blef han derigenom så vänsäll,
att han bekom hvarje mans förtroende. Konung Ella
sjelf hade mycket gagn af honom och sökte hans råd
vid många tillfällen.
När det sålunda gått en tid bortåt, sände Ivar
män till sina bröder att lemna honom andelen af
lösegendomen efter fadern. Bröderne sporde männen,
huru Ivar hade det, men de kunde dock ej af dem
fa veta, hvad som egentligen bodde i Ivars sinne,
Emellertid fingo männen, hvad Ivar begärt, och
återvände dermed. Alla dessa egodelar skänkte Ivar åt
de förnämste männen i riket, dragande dem sålunda från
konungen till sig, och lofvade alla att sitta stilla,
om än en krigshär skulle anfalla England. Sedan Ivar
var säker om konung Ellas förnämste män, skickar
han bud till sina bröder, att de skulle göra en stor
rustning öfver alla sina riken.
När denna ordsändning framkom till bröderne, förstodo
de strax Ivars mening, att det nu var tid att med
hopp om framgång hämnas deras faders död. De gjorde
då, som Ivar hade sagt dem, och fingo en stor här
tillsammans, med hvilken de höllo mot England. Så
snart Ella fick tidender härom, samlade han folk,
men fick blott ett ringa antal, emedan de flesta
voro sitt löfte till Ivar trogne. Ivar for då att
möta konung Ella och sade sig vilja stå fast vid den
svurna eden, men att han ej gat råda för hvad hans
bröder sig företogo; så mycket ville han dock göra,
att han skulle besöka dem för att få veta, om de voro
böjda att stanna sin här och ej åstadkomma mera ondt,
än de redan gjort. – Ivar begaf sig efter aftal till
bröderne, men eggar dem att gå framåt och med det
snaraste laga, att det kom till strid, alldenstund
konungen nu hade mycket mindre manskap. Bröderne
svarade, »att Ivar ej behöfde egga dem, ty de hade
samma hug som tillförene.»
Sedan begaf sig Ivar åter till konung Ella och sade,
att hans bröder voro allt för mycket upphetsade för
att lyda hans råd. »Men jag vill dock fullända min
edgång och ej strida mot dig med mitt folk, låtande
striden mellan dig och mina bröder gå som han kan.»
Konung Ella gijck nu till striden, men när han och
hans män fingo se, hvar bröderne och deras här kommo
framtågande, betogos de af skräck för det myckna
folket.
Uppstod emellertid ett hårdt och långt slag,
ty Ella värjde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
